Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alqueire - Alquiflox - Alrek - Al rigore di tempo - Alrun - Alrun - Als
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och fjälldagg-skålen, Alchemilla alpina, samt
dessutom Plantago alpina, Meum Mutellina och
Achillæa moschata. Af öfriga alpväxter nämna
vi den s. k. Edelweiss, Gnaphalium
Leontopodium, hvilken, emedan den är särdeles
varaktig — den tillhör de s. k.
evighetsblommorna — på samma gång som täck,
nästan hvarje alp-resande medför som ett minne
från den tjusande alpfloran. — Alpväxterna hafva
hos oss sin motsvarighet i fjällväxterna.
Om dessa och om fjällregionen öfver hufvud se
Växtregioner.
V. W.
Alqueire l. Alqueira, ett i Portugal och
Brasilien förekommande rymdmått för torra
varor. Det är af mycket vexlande storlek, allt
efter olika orter. I Lissabon motsvarar 1 alqueire
13,841 liter eller 5,287 sv. kannor. Jfr Fanega.
Alquifoux [alkifou; Fr., af Span. alquifol, en
äldre Aragon. form för det moderna spanska
alcohol], pulveriserad blyglans. Har hos oss
länge nyttjats till glacering af smärre lerkärl,
men ersättes nu vanligen af blyglete.
Alrek, konung af Ynglingaätten, son af Agne.
Snorre Sturlasson förtäljer, att Alrek och hans
broder Erik togo riket i arf efter sin fader.
De voro raska ryttare, hade goda hästar och
täflade ifrigt med hvarandra i dessa afseenden.
En gång redo de ensamma bort på sina bäste
hästar och kommo icke tillbaka. De funnos
sedermera döda "med brutna hufvud". Som
de icke hade några vapen med sig, trodde man,
att de dräpt hvarandra med betslen. — Enligt
en annan saga omkom endast Alrek vid detta
tillfälle.
Al rigore di tempo [rigåre di t.], Ital.,
musikt., i sträng takt.
Alrun l. Alruna (Fornhögt. alarûn, alerûna,
Nyhögt. alraun l. alraune; jfr all och Fornn.
run, hemlighet, T. raunen, hviska) kallades hos
de gamle germanerna vissa qvinnor, som sysselsatte
sig med spådomskonst och genom sina
förutsägelser utöfvade stort inflytande på folket.
De plägade hemta sina spådomar hufvudsakligen
ur dödade krigsfångars blod.
Alrun l. Alruna, Mandragora officinarum
Bertol., bot., nat. fam. Solanaceæ, Pentandria
Monogynia L., en i medelhafsländerna
förekommande ört med tjock, lodrät rotstock, som
i sin öfre ände uppbär en stor bladrosett och
i dennas midt de skaftade blommorna; stjelk
saknas. Dess underliga utseende och narkotiska
egenskaper torde i förening hafva tilltalat folkets
fantasi och derigenom gifvit anledning till dess
ryktbarhet. Den var nämligen både i forntiden
och under medeltiden i stort rop för sina magiska
verkningar. Växten upprycktes under många
ceremonier ur jorden, hvarvid hon sades gifva
ifrån sig ett suckande läte. Den köttige
rotstocken var en vanlig beståndsdel i
kärleksdrycker och dylikt. Ett annat sätt att begagna
henne var att deraf förfärdiga små menniskobilder,
äfvenledes kallade alrunor, hvilka ansågos
i alla afseenden lyckobringande för sin egare
och derför sorgfälligt vårdades, kläddes i
praktfulla kläder och till och med vid vissa tillfällen
badades. En sådan kunde egaren aldrig
förlora, enär hon alltid återvände till honom. Hon
kunde ej häller säljas annat än för en mindre
summa, än hon förut kostat. Jfr föreg. art. S. A.
Als, ö nära Slesvigs östra kust, från hvilken
hon skiljes genom det smala Als-sundet.
5,7 qv.-mil. Omkring 25,000 till största delen
dansktalande innev. Ön är fruktbar och väl
odlad. De vigtigaste orterna äro Sönderborg,
med stadsprivilegier, och Nordborg. — Als hade
under medeltiden för det mesta samma öden
som det öfriga Sönderjylland, enär det utgjorde
en del af de från Abel härstammande hertigarnes
län, synnerligast sedan en strid om Als och
Aerö mellan hertig Valdemar och Erik Glipping
blifvit afgjord till hertigens fördel. Vid
delningen af hertigdömena Slesvig och Holstein
1544 emellan kung Kristian III och hans bröder
kom Als att tillhöra konungens del. 1564 delade
åter Fredrik II sin del med sin broder Hans
d. y., som bland annat fick Als. Sedermera
delades ön emellan hans ättlingars olika grenar,
hvilkas hufvudmän likväl aldrig blefvo erkända
såsom regerande furstar, utan endast såsom
godsegare. Under tidernas lopp utdogo alla grenarne
utom den augustenborgska och den beckska
(sedan 1825 kallad den glücksburgska, den nuv.
danska kongl. familjen). Den förstnämnda egde
omkring hälften af Als, med det hertigliga
residensslottet Augustenborg. Till följd af sina
förrädiska stämplingar mot fäderneslandet och
konungen blef hertig Kristian August 1848
landsförvisad och hans gods seqvestrerade. För de
sistnämnda fick han dock sedermera af danska staten
7,000,000 kr. i ersättning, mot vilkor att han
afsade sig alla anspråk på arf och furstemakt
i den danska monarkien. — Under kriget 1848—50
utgjorde Als en mycket vigtig flankposition
för danska armén. Detsamma var förhållandet
under kriget 1864, till dess preussarne och
österrikarne, under den preussiske generalen
Herwarth von Bittenfeld, d. 29 Juni s. å. genom
ett djerft angrepp bemäktigade sig ön. Deras
armékår bestod af 2 fördelningar under
generalerne von Manstein och Winzingerode och
räknade omkring 20,000 man. Danskarne
försvarade ön med 9,000 man under general
Steinmann samt med några krigsfartyg i Als-sundet.
På båtar och pontonkoppel verkställde först
fördelningen Manstein öfvergången öfver det vid
övergångsställena 1,800—2,500 fot breda
Als-sundet och undandref den svaga danska
besättningen närmast landningsstället samt framryckte
sedermera, understödd af Winzingerodes fördelning,
mot öns inre. Danskarne veko snart tillbaka
mot den sydvestre udden, hvarest de, i
skydd af förskansningar och utan att oroas af
tyskarne, verkställde inskeppningen af de
öfverblifne trupperna till transportflottan. Utom en
stor mängd ammunition och krigsmateriel
förlorade danskarne omkr. 4,000 man, af hvilka
2,600 fångar. Preussarne förlorade 373 man.
— Vid fredsslutet d. 30 Okt. 1864 kom Als
jämte det öfriga Slesvig först under Preussens
och Österrikes, sedermera under Preussens välde.
De många gånger företagna valen till tyska
riksdagen hafva visat omkring 94 % danska
röster emot 4 % tyska (dessa senare bestående
af ämbetsmän och inflyttade tyskar).
C.R. G. U.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
