- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 1. A - Barograf /
489-490

(1876) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allmänna journalen - Allmänna kronofisken - Allmänna magasinsdirektionen - Allmänna sköldemärken - Allmänning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hvad undervisningsmetoden för de döfstumma
vidkommer, var Manilla från början tecken-institut,
d. v. s. undervisningen meddelades hufvudsakligen
medelst skrift och tecken. År 1862 började deremot
talmetoden att införas. Denna har sedan dess utvecklat
sig allt mer och mer samt har nu vunnit en nästan
fullständig seger. För närvarande är institutet
egentligen ett <i>tal-institut.</sp> Alla de döfstumma
barn, som vinna inträde i rätt ålder och icke äro
behäftade med fel i talorganen, få lära sig att
tala och att afläsa tal från andras läppar. Af det
gamla teckeninstitutet återstår blott en tvåårig
nattvardsskola, egentligen afsedd att bereda äldre
döfstumma, hvilka endast en kortare tid kunna
uppehålla sig vid institutet, till deras första
nattvardsgång.

Allmänna journalen, en tidskrift utgifven af
P. A. Wallmark (1813–23) och utgörande fortsättning
Journal för literaturen och teatern (1809–13).

Allmänna kronofisken, förvaltn., äro enligt 1852
års fiskeristadga de ström- och insjöfisken
vid kronans allmänningar, parker och holmar,
som kronan icke enskildt förbehållit sig eller
någon annan. Häradsboarna få med länsstyrelsens
tillåtelse mot afgift begagna sådana fisken
och uppsätta bodar vid fiskelägenheterna.
Kbg.

Allmänna magasinsdirektionen. Se Magasinsstaten.

Allmänna sköldemärken, herald., "kallas de
sköldemärken, som föreställa föremål, hemtade från
natur, inbillning, konst eller handtverk".

Allmänning (Fsv. almænninger), jur., betydde
ursprungligen "allmänhet, menighet", men fick redan
tidigt sin nuvarande betydelse: allmänningsskog eller
menighets samfällda skog och mark.

Uti Sverige ansågs i äldre tider allmänt, att skogarne
voro upplåtna till allas fria begagnande, eller att
de utgjorde en eller flere menigheters gemensamma
egendom. Med odlingens framsteg fick å ena sidan den
enskilde full eganderätt till den jord han odlat,
och å andra sidan blef den samfälda jordegendomen,
allmänningen, närmare bestämd såsom bya-, sockne-,
härads-
eller lands- (= landskaps- eller läns-)
allmänning. Ur allmänningsbegreppet uppkom
snart det s. k. skogsregalet, som, framträdande
under benämningarna konungsallmänning och
kronoallmänning, ej är annat än begreppet
allmänning, utsträckt till hela riket. Det var i
öfverensstämmelse dermed, som konung Gustaf I i bref
till norrlänningarne den 20 April 1542 förklarade,
att "alla sådana egor, som obyggda ligga, höra
Gud, konungen och Sveriges krona till". Allt ifrån
midten af fjortonde århundradet, om ej tidigare,
ansågo sig ock Sveriges konungar kunna, till förmån
för bergsbruket, genom privilegier gifva bergsmän
rätt att nyttja vissa skogar. Så uppkommo bergslags-
och grufve-allmänningar.

Bya-allmänning, eller oskiftad skog till en eller
flere byar, har det alltid stått byamän fritt att
låta dela genom skifte. Enahanda rätt synes hafva
tillkommit jordegare i afseende på
sockneallmänningar, om hvilkas delning är genom
Kongl. förklaringen af d. 5 April 1739 stadgadt,
att densamma borde pådrifvas, "på det hvar och en
sedan sin enskilda del deraf så mycket mer och
bättre vårda och akta må". De få, ännu odelade
sockne-allmänningarnas vidd är mycket ringa, och
flere af dem äro alldeles skoglösa. Menigheternas
ursprungligen oinskränkta egande- och brukningsrätt
till härads- och landsallmänningar var redan under
medeltiden, och än mer under Gustaf I:s och senare
konungars tid, underkastad vissa inskränkningar, men
genom Kongl. brefvet af d. 16 Mars 1824 blefvo dessa
allmänningar upplåtna till delning mellan häradets
eller länets jordegare. Af landsallmänningar finnes
nu mera ingen qvar. Häradsallmänningar åter finnas
dels i behåll från äldre tider och dels nybildade
vid afvittring – dessa senare dock hittills
(år 1875) endast i Svärdsjö och Envikens samt
Lima och Transtrands socknar af Stora Kopparbergs
län. Den sammanräknade vidden af de odelade äldre
häradsallmänningarna i hela riket utgör 1,175,678,41
qv.-ref, eller icke fullt 210,000 tunnland, medan
de nämnda nyare häradsallmänningarna innehålla
tillsammans ej mindre än 656,436,16 qv.-ref, eller
i rundt tal 117,000 tunnland. Såsom en antydning
om det penningevärde sådana allmänningar kunna
ega, må nämnas, att genom upplåtelse af 50-årig
afverkningsrätt till den gröfre skogen å Lima
och Transtrands häradsallmänning, innefattande
omkr. 100,000 tunnland, bildades en för jordegarne
i dessa tvänne förut fattiga socknar gemensam fond,
uppgående till mer än 2 1/2 millioner kr. Det behöfver
knappt sägas, att föga återstår af skogen å de
skiftade allmänningarna. Enligt Kongl. förordningen
d. 29 Juni 1866 må häradsallmänningar icke vidare
delas, utan skola de framgent antingen stå under
skogsstatens omedelbara vård och förvaltning, eller
ock, under skogstjenstemännens uppsigt, förvaltas
af delegarne efter fastställd hushållsplan och
reglemente. – Benämningen "kronoallmänning" har
numera upphört att nyttjas liksom, långt tidigare,
uttrycket "konungsallmänning". Af sådana allmänningar
funnos några, till hvilka kronan hade enahanda
egande- och dispositionsrätt som till kronoparker,
men i allmänhet voro de, med undantag af Norrlands
kronoskogar eller kronoallmänningar, hvilka utgjort
föremål för afvittring mellan kronan och enskilda,
af samma egenskap som lands- eller häradsallmänningar
och hafva derför enligt Kongl. brefvet af d. 16
Mars 1824 ansetts såsom länets eller häradets
tillhörighet. – Bergslags- och grufve-allmänningar,
liksom öfriga till bergshandteringens understöd
anslagna, inom eller utom bergslag belägna, staten
tillhöriga skogar, med hvilka bergs-öfverstyrelsen
och bergsstaten förr hade befattning, äro genom
Kongl. förordningen af d. 29 Mars 1873 ställda under
skogsstatens öfverinseende. Jfr Afvittra, Kronoskog,
Kronopark, Bergslag, Grufveskog, Rekognitionsskog.

E. P.

Finland. Uppkomsten af allmänningar har delvis sin
grund i förhållanden, som i Finland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 8 15:33:07 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaa/0489.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free