Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 1. A - Barograf / 369-370 (1876) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albionpress - Albis - Albit - Albo - Albo och Jerrestad - Alboga - Alboin - Alboni - Alborak - Albornoz - Albors - Albrecht - Albrecht von Apeldern - Albrecht von Halberstadt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Albionpress, boktr., en handpress, konstruerad af
R. W. Cope i England. Den var på sin tid
mycket omtyckt och nyttjas ännu på många ställen.


Albis. 1) En smal bergskedja i schweiziska kantonen
Zürich. Hon utsträcker sig på vestra sidan af
Zürichsjön från Baarthal till Limmat. Hennes högste
toppar äro Bürglenstütz och Uetliberge (Uto). Vid
bergets vestra fot ligger kallvattenkuranstalten
Albisbrunn. – 2) Det latinska namnet på floden Elbe.

Albit (af Lat. albus, hvit), ett slags mineral. Se
Fältspat.

Albo, härad i Skåne, Kristianstads län. Arealen 61,204
tunnland. l49 47/96 ofm., 114 63/160 fm. mtl. 12,252
innev. (1874). Häradet består af följande socknar:
Raflunda, Brösarp, Mellby, Hvitaby, Andrarum, Eljaröd,
S:t Olof, Rörum och Fogeltofta. Albo, Villands och
Gärds härad bilda tillsammans ett fögderi.

Albo och Jerrestad, kontrakt i Lunds stift. 25,058
innev. (1874). Dit höra följande pastorat:
Raflunda och Brösarp, Andrarum och Eljaröd, Mellby
och Hvitaby, S:t Olof (tills vidare förenadt med
Stiby. Enligt kongl. brefvet d. 21 Juni 1872 skall,
efter n. v. kyrkoherdes afgång, en komminister
anställas i S:t Olofs församling), Vemmerlöf och
Rörum, Simrishamn och Jerrestad, Simris och
Nöbbelöf, Gladsax och Tommarp, Vallby och Bolshög,
Stiby (tills vidare förenadt med S:t Olof) samt Borrby.

Alboga, socken i Vestergötland, Elfsborgs län, Gäsene
härad. Arealen 5,138 tnld, deraf 333 vatten. 21 1/32
ofm., 12 5/32 fm. mtl. 469 innev. (1874). Annex till
Od, Skara stift, Ås kontrakt.

Alboin, konung öfver longobarderna och grundläggare
af det longobardiska riket i Italien. Han efterträdde
561 sin fader, Audoin. I spetsen för longobarderna,
hvilka då bodde vid Donau i det nu varande Österrike
och Ungern, slog A. 567 gepiderna, dödade deras konung
Kunimund och tog derefter hans dotter Rosamunda
till äkta. År 568 tågade han öfver Alperna, satte
sig snart i besittning af öfre Italien (Lombardiet),
medan hans folk gick öfver Po, och bemäktigade sig
landet vester om Apenninerna ända till granskapet
af Rom. Äfven i Friaul, Spoleto och Benevent uppstodo
lombardiska hertigdömen. A. blef 573 mördad på
anstiftan af sin gemål, hvilken han vid ett gästabud
tvungit att dricka ur sin faders hufvudskål.

Alboni, Marietta, italiensk altsångerska,
f. 1823 i Cesena. Hon hade till lärarinna signora
Bertolotti i Bologna, der hon jämväl studerade
under Rossinis ledning. Sedan hon 1843 med stort
bifall uppträdt såsom Maffio Orsini i "Lucrezia"
på della Scala-teatern i Milano, företog hon
konstresor till Wien, Petersburg, Tyskland, Ungern
och Böhmen. 1847 uppträdde hon i London, täflande med
Jenny Lind. S. å. tog hon anställning vid italienska
operan i Paris och gjorde sedan flere resor bl. a. i
Amerika. År 1854 gifte hon sig med grefve Pepoli,
efter hvars död, 1866, hon drog sig tillbaka från
scenen. – Hennes röst, hvars omfång sträckte sig från
g till trestrukna c, var utomordentligt välljudande,
äfven i de lägre tonerna. Som dramatisk sångerska
var hon en konstnär af första rangen.

Alborak, Arab., namn på ett en åsna eller en mulåsna
liknande djur, på hvilket, enligt sagan, Muhammed
gjorde en resa från Mekka öfver Jerusalem upp genom
alla de sju himlarna.

Albornoz, Gil Alvarez Carillo, spansk kardinal,
ärkebiskop af Toledo, född i Cuenza i början af
14:de årh., död i Viterbo nära Rom 1367. Utmärkt
både som statsman och krigare, deltog han i
striderna mot morerna och räddade i slaget vid
Algeciras den kastilianske konungen Alfons XI:s
lif (1340). Också blef han af denne slagen till
riddare. Hos Alfons’ efterträdare, Peter den grymme,
föll han deremot i onåd, derför att han förebrådde
honom hans osedliga lefnad. Han flydde då till påfven
Clemens VI i Avignon och blef af denne utnämnd till
kardinal. Innocentius VI sände honom som sin legat
till Italien, och det lyckades honom att i spetsen för
en här af s. k. condottieri återbringa kyrkostaten
under påfvens lydnad (1353–62). Det var äfven till
stor del genom hans åtgörande, som det blef möjligt
för Urban V att 1367 återvända till Rom. Han skref
ett, 1473 utgifvet, numera mycket sällsynt arbete om
den romersk-katolska kyrkan.

Albors l. Elbrus, bergskedja i Asien, s. om Kaspiska
hafvet. Dess högsta spets, vulkanen Demavend, är
17,325 fot hög.

Albrecht, svensk konung, tyska furstar o. s. v. Se
Albrekt.

Albrecht von Apeldern var Livlands apostel och den
förste biskopen i Riga, dit han (1200) flyttade
biskopssätet från Yxkull. Han är äfven stiftare
af Svärdsbrödernas riddarorden, som gaf honom
väpnadt bistånd vid omvändelseverkets genomförande
i Livland. A. verkade äfven för kristendomens
införande i Estland och lyckades före sin död
(1229) der inrätta en ordnad kristen kyrka.
J. H. B.

Albrecht von Halberstadt, medelhögtysk diktare, gjorde
omkr. 1210 en efterbildning af Ovidii Metamorfoser,
hvilken dock endast förefinnes i en senare omdiktning
af G. Wickram (1551). Denna omarbetning öfversattes
tillbaka till medelhögtyskan af Bartsch 1861.
A. L.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>