Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alavo - d'Alayrac - Alba - Alba - Alba - Alba
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
103,320 innev. (1870). Landet är bergigt och
genomströmmas af bifloder till Ebro, som delvis
bildar landets södra gräns. Dalarna och slätterna
frambringa säd, hampa och trädgårdsprodukter i
öfverflöd. Vin och fruktträd odlas mest i trakterna
längs Ebro, kända under namnet Rioja Alavese. Den
industriella verksamheten är der obetydligare än i de
öfriga baskiska provinserna. I A. finnas outtömliga
saltkällor vid Agnano, många varma mineralkällor samt
jern, koppar och marmor. – Hufvudstad: Vitoria.
Alavo, socken i sydöstligaste delen af landskapet
Österbotten i Finland, är minnesvärdt genom den
seger, som finska armén under general Adlercreutz
der vann öfver ryssarne under öfverste Eriksson
d. 17 Augusti 1808. I striden, hvilken hufvudsakligen
utkämpades kring den gamla träkyrkan och på de odlade
fälten deromkring, utgjorde ryska styrkan omkring
4,000 man och den svensk-finska omkring 3,000, af
hvilka sistnämnda icke fullt två tredjedelar voro i
elden. Fiendens förlust i döda och sårade beräknades
till 700 man; svenskar och finnar förlorade omkring
300. Öfverste Eriksson, hvilkens uppgift hade varit
att skydda den ryska härens queue och flank, blef
nödgad till återtåg; den ryska hufvudhärens nyss
började framryckande mot Saarijärvi och finska härens
flank var förhindradt. Detta samt höjandet af de
finske soldaternas tillförsigt voro segerns förnämsta
frukter, hvilka dock torde hafva blifvit större, om
de finska stridskrafterna i sin helhet varit mindre
splittrade. – 1865 räknade A. 4,427 innev.
d’Alayrac [dallerack], Nicolas, fransk
tonsättare, f. 1753 i Murat, nära Toulouse, d. 1809
i Paris. Han ingick först på den juridiska banan,
hvilken han dock snart öfvergaf för att helt
och hållet egna sig åt musiken. 1774 kom han till
Paris, der professor Langlé gaf honom undervisning i
komposition och harmonilära. Hans första kompositioner
utgjordes af några qvartetter för stråkinstrument,
hvilka utgåfvos anonymt. Snart vände han sig åt den
dramatiska musiken och skref under loppet af 32 år 60
operor, operetter och mindre sångspel, hvilka alla
emottogos med hänförelse af hans landsmän och snart
letade sig väg till de fleste utländske teatrar. d’A:s
arbeten utmärka sig genom rikedom på sköna, friska och
osökta melodier; de äro lätt och naturligt utarbetade,
men förråda ej någon djupare konst, hvarför d’A. ock
sedermera trängdes i skuggan af sina samtida Paer,
Paesiello och i synnerhet Mozart. Af d’Alayracs
arbeten hafva i vårt land ej mindre än 22 gått öfver
scenen. Af dessa må nämnas Slottet Montenero,
De begge savoyarderna, Nina, Kuluff, Gubben i
bergsbygden, En egendom till salu, Raoul de Créqui
(Folke Birgersson), De begge arrestanterna, Leheman
eller Fängelsetornet i Neustadt, Två ord, Sargines,
Fatima, En timmas äktenskap. – d’A. valdes 1798 till
ledamot af Musikaliska akademien i Stockholm.
Alba (af Lat. albus, hvit), ett slags lång
messskjorta af hvitt linne. Sådana hafva allt sedan
4:de årh. af presterskapet i romersk-katolska
kyrkan begagnats vid gudstjensten. De motsvara de
messkjortor, som af lutherska prester här och der
begagnas vid vissa högtidliga tillfällen.
G. O. L.
Alba. 1) Stad i den italienska provinsen Cuneo,
vid floden Tanaro, nära Curascas mynning. 6,555
(med förstäderna 7,793) innev. (1871), hvilka drifva
handel med vin, tryffel och utmärkt ost, s. k. robiole.
Märklig domkyrka, enligt uppgift byggd 1486 af
Bramante. A. kallades fordom Alba Pompeja och har ännu
många qvarstoder af romersk konst. – 2) Alba l. Albe,
urgammal stad i italienska prov. Aquila, vid foten
af Monte Velino, n. v. om Fucino-sjön. Omkring 300
innev. Har väl bibehållna cyklopiska murar och andra
fornlemningar. Hette fordom Alba Fucentia.
Alba l. Alva, Fernando Alvarez de Toledo, hertig af,
Nederländernas ryktbare tyrann, spansk fältherre
och statsman under kejsar Karl V och konung
Filip II, föddes 1508 och härstammade från en af
Spaniens förnämsta familjer. Föga mer än sexton
år gammal deltog han med utmärkelse i slaget vid
Pavia 1525. Han gjorde derefter under Karl V kriget
i Ungern samt deltog i expeditionerna till Tunis och
Alger. I Karl V:s senare krig mot Frankrike utmärkte
han sig vid flere tillfällen. Hans förtjenster rönte
äfven det fullaste erkännande: vid en ålder af 26 år
var han general och vid 30 öfverbefälhafvare för den
kejserliga hären samt upphöjdes snart till hertig
af Alba. Då Karl V började krig mot Schmalkaldiska
förbundet, 1546, förde Alba högsta befälet öfver
de kejserlige trupperna. Han underkufvade de
protestantiske städerna i södra Tyskland och
bidrog kraftigt till Karls seger vid Mühlberg,
1547. I den krigsrätt, som nedsattes att döma öfver
den besegrade och tillfångatagne kurfursten Johan
Fredrik af Sachsen, var Alba ordförande och afkunnade
dödsdomen, hvilken han, ehuru fåfängt, sökte förmå
kejsaren att genast låta verkställa. Hans förslag
att man skulle ur grafven upptaga och å båle bränna
ärkekättaren Luthers lik afvisades af kejsaren med
de orden, att han förde krig mot de lefvande och
icke mot de döde. Med kejsaren deltog Alba 1552
i det fruktlösa krig mot Henrik II i Frankrike,
hvars ändamål var att återeröfra Metz, Toul och
Verdun. Större framgång följde honom deremot uti
Italien, hvarest han 1555 upprepade gånger slog de
förenade påfliga och franska arméerna, eröfrade och
besatte Kyrkostaten samt hotade Rom. På Filip II:s
befallning måste han dock i den fred, som snart
slöts med påfven Paul IV, utan ersättning afstå från
alla gjorda eröfringar. Sedan fred mellan Spanien och
Frankrike 1559 blifvit ingången i Câteau Cambrésis,
infann sig Alba vid franska hofvet för att mottaga
Henrik II:s dotter Elisabet, som till besegling af
denna fred skulle förmälas med Filip II.
De 8 år, som förflöto efter freden i C. C.,
tillbragte Alba i Spanien såsom en af Filips
förnämste rådgifvare och som ledare för det
ena af de båda partier, som vid spanska hofvet
kämpade mot hvarandra; det andra anfördes af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
