Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Agardh, Karl Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"ekonomien" tillhörde den botaniska professuren,
fann A. sig af sin pligt som lärare manad att
främja äfven detta läroämne. Till en början skref
han några smärre afhandlingar för landtbruket
och trädgårdsskötseln, men öfvergick snart till
statsekonomiens område. 1817, året efter det han
blef kyrkoherde i S:t Peters kloster, kallades
han af sina ämbetsbröder till medlem af stats- och
banko-revisionen och bevistade såsom fullmäktig för
Lunds stift, 1817, 1823 och 1834 års riksdagar,
hvarvid han utmärkte sig för sin djupa insigt i
frågorna och för den grundlighet, hvarmed han förstod
att behandla dem. Han utgaf 1829 såsom akademisk
afhandling Granskning af statsekonomiens grundläror,
offentliggjorde 1831 i tidskriften Svea en uppsats
"Om absolut och subjektiv rikedom" samt öfverflyttade
1833 till svenskan Björnstjernas arbete om Engelska
statsskulden. I företalet till sistnämnda arbete
uttalas märkliga tankar om statsskuldens så väl
rättsenlighet som gagnelighet, hvilka först af vår tid
vunnit erkännande, men som visa, att A. skådade in i
framtiden med en skarpsynt siareblick. I de skånska
tidningarna införde han litet emellan artiklar,
t. ex. "Opinionens makt", "Om spanmålshandeln",
"Om möjligheten af hypoteksinrättningar" m. fl.,
utmärkta af en öfvertygelsens värme och en rikedom
på tankar, som gjorde, att de emottogos med odelad
beundran. A. ifrade för bildandet af ett inhemskt
fondsystem och för införandet af förbättringar i
vårt kreditväsende. Genom främjande af den inhemska
kapitalbildningen skulle vårt land, dess näringar
och handel, frigöras från beroende af utländska
kapitalister. Lunds sparbank, brandstodsbolaget för
Skånes städer samt skånska hypoteksföreningen – en
inrättning, som är grundad på inhemskt kapital – äro
de samhällsnyttiga, praktiska inrättningar af detta
slag, som helt och hållet eller delvis hafva A. att
tacka för sin uppkomst. Införandet af en ordnad
skogshushållning i förening med skogsodling och
trädplantering egde i A. en varm förespråkare. Han
förordade inrättandet af lifförsäkrings- och
lifräntaanstalter, äfven för att derigenom förbättra
den svenska qvinnans ställning. Sålunda ifrade
Agardh varmt för Sveriges och det svenska folkets
framåtskridande i en sund och fosterländsk riktning,
men det bör icke förtigas, att han motsatte sig
flere för fosterlandet vigtiga reformförslag. Sålunda
gillade han icke decimalsystemets tillämpning på mynt,
mål och vigt, icke häller beviljandet af medborgerliga
rättigheter åt judarne.
1828 kallades A. till ledamot af den komité,
som hade i uppdrag att granska rikets allmänna
undervisningsverk. Stora meningsolikheter yppade sig
snart inom densamma. Striden gällde bl. a. huruvida
den gamla läroverksbyggnaden med de klassiska
studierna såsom allena rådande skulle bibehållas
eller den moderna literaturen och naturvetenskaperna
skulle intaga en förmånligare ställning vid Sveriges
elementarläroverk. Trogen framåtskridandets fana,
kämpade A., med Tegnér och Berzelius vid sin sida,
varmt och lifligt för de nya idéerna, och de
bilagor, hvarmed han ledsagade komiténs betänkanden,
anses för mästerstycken både till innehåll och form.
Saknad af medlärare och lärjungar, lemnade Agardh
Lund 1834 för att tillträda biskopsämbetet i
Karlstad. Dermed fick han ett alldeles nytt fält
för sin verksamhet. Van att segra öfver svårigheter,
satte han sig dock snart in i de nya förhållandena.
I de teologiska vetenskaperna, som dittills varit
honom tämligen främmande, blef han inom kort en
mästare. Ett helt årtionde sysselsatte han sig med
författareverksamhet endast på detta område. Så
öfversatte han Mattei evangelium (1838) och första
Mosebok (1839), utgaf Om förhållandet emellan Jobs
bok och Judendomens anda (1841), 0m de heliga
evangeliernas uppkomst och sanning (1842),
Schellings föreläsningar vintern 1841–42 (Karlstads
stifts tidn. 1843), Puseyismen (1843) m. fl.
En varm nitälskare för all undervisning, sörjde
han både för folkskolorna och de högre läroverken,
och många skrifter vittna om hans nit för deras sak.
Utom gränserna för dessa i egentlig mening biskopliga
pligter, verkade han för Värmlands privatbank och
hypoteksförening samt bivistade riksdagarna 1840,
1844 och 1847.
Mot aftonen af sin lefnad träffades A. af flere
motgångar, men han sökte tröst i arbetet. Han utgaf
åter några matematiska skrifter och påbörjade vid
67 års ålder sitt omfattande arbete Försök till en
statsekonomisk statistik öfver Sverige (1852–63; den
statistiska delen af C. E. Ljungberg), om hvilket
han sjelf yttrar: "det är skrifvet med sympatetiskt
bläck, hvars skrift är läslig endast vid eld – och
den, som ej läser den vid elden af kärleken till
fäderneslandet, bör lemna den oläst." I lifliga drag
skildrar denna bok hvad Sverige varit under förgångna
tider och visar hvad det i en framtid kunde blifva.
Liksom alla andra stora män har A. blifvit mycket
olika bedömd. Hans samtid sparade icke på utmärkelser:
han blef 1817 ledamot af Vetenskaps-akademien, 1828
af Vetenskaps-societeten i Upsala och 1831 en af
de aderton i Svenska Akademien samt kallades till ledamot
i många utländska sällskap –; men äfven klandret angrep
honom skarpt och bittert. Samtiden är dock minst i stånd
att rättvist uppväga fel och förtjenster. En oveldigare
efterverld skall icke blott uppskatta
hans förtjenster såsom vetenskapsman och lärd,
utan äfven erkänna, att hvad hans samtid ofta kallade
paradoxer icke alltid var frukten af blott
fantasirikedom och genialiskt öfverdåd, utan
ofta ledde sitt ursprung från det anande snillets
förmåga att framkasta nya idéer och se svårigheter
undanrödda, som blott kommande tider kunna
afhjelpa. Agardhs fosterlandskärlek skall också
städse vara ett lysande föredöme. Denna eldade
honom till rastlösa forskningar, skärpte hans blick
och tankekraft, mångdubblade hans arbetsflit
och lät vältaligheten, hänförande och besegrande,
flöda öfver hans läppar. Också var hela hans lifs
verksamhet en enda gärd på fosterlandskärlekens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
