Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afblandning - Afboga - Afbränning - Afbröstning - Afbön - Afdelning - Afdikning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Afbladning, trädg.-k. Bladens bortplockande från
en växt verkställes stundom af trädgårdsodlare för
att främja i synnerhet fruktens utbildning. Oftast
verkställes denna operation på vinrankan i fritt
tillstånd. Då emellertid bladen äro växternas
andedrägtsorgan, verkar detta menligt på växternas
andra yngre organ, och de för tidigt utbildade
frukterna blifva ofta osmakliga och falla
af. Vissnade blads borttagande är deremot af vigt
för växtens trefnad. A-n.
Afboga, sjöv., boga ut eller sätta af, flytta ett
på relingen eller backen liggande ankare, så att det
kommer att hänga utombords, färdigt till fällning.
R. N.
Afbränning, tekn. 1) Gulbränning af mässing eller
tomback, har till ändamål att aflägsna en möjligen
bildad oxidhinna och få metallen ren. Detta sker
vanligen genom inläggning i utspädd svafvelsyra, 1
del på 10 till 100 delar vatten, hvarefter föremålet
hastigt neddoppas i en blandning af svafvelsyra
och salpetersyra samt slutligen rensköljes i
vatten. Vid afbränning af nysilfver nyttjas såsom
förberedande betningsmedel utspädd salpetersyra
i st. f. svafvelsyra. Kraftig åverkan fås sedan
genom en blandning af lika delar svafvelsyra och
skedvatten. Vid all afbränning är nödvändigt att
hålla de ytor, som skola afbrännas, fullkomligt fria
från fett o. d., emedan metallens färg eljest blir
fläckig. A. efterföljes ofta af fernissning. Se
vidare Betning. 2) Den förlust i mängd, som en
produkt lider under en operation. Sålunda säges
t. ex. afbränningen vid stångjernstillverkning vara
12 proc. W. C.
Afbröstning, artill. För att kunna gifva eld med
en fältkanon måste man, då han är anspänd, först
skilja honom och hans underlag (lavetten) från
framvagnen (föreställaren). Denna rörelse kallas
afbröstning. Skall kanonen användas i samma riktning,
som man kört i, måste han efter afbröstningen
vändas 1/2 cirkel, hvilket deremot ej behöfver ske
vid eldgifning i en riktning, som är motsatt den, i
hvilken man kört. W. G. B.
Afbön, jur., ett i Sverige förr brukligt hedersstraff,
bestående deruti, att den dömde inför domstolen
erkände sitt brott och anhöll hos motparten
om tillgift derför. Afbönen afskaffades genom
Kongl. förordn. om nya strafflagens införande och
hvad i afseende derå iakttagas skall, af den 16
Febr. 1864.
Afdelning, afdelande; del af ett helt. 1)
Milit. Ett svenskt fältbatteri indelas i tre
afdelningar, hvardera med två kanoner. En afdelnings
befälhafvare kallas "afdelningschef" och är alltid
af subalternofficers grad. – "Afdelning" begagnas
äfven såsom lystringsord till en exercerande trupp
i allmänhet. W. G. B.
2) Sjöv. Med en "afdelning örlogsfartyg"
förstår man ett obestämdt antal fartyg, dock alltid
mindre än nio, hvilka utgöra en eskader. Afdelningen
har alltid en särskildt utnämnd befälhafvare,
kallad "afdelningschef". R. N.
3) Vid Helsingfors universitet äro de studerande
efter sin hembygd fördelade i sex "afdelningar",
förut (till 1828) kallade "nationer". Se Helsingfors
universitet. – Vid Lunds universitet är Skånska
nationen delad i sex afdelningar. Se Lunds universitet.
Afdikning, landtbr. Den odlade jorden måste väl
och noga afdikas för att kunna lemna säkra och rika
skördar af våra kulturväxter. Om hon lider af i henne
stillastående vatten, lönar det sig icke att vidtaga
några andra förbättringar vid henne, och hon kan
väl nära vissa sämre och gröfre gräs samt åtskilliga
sumpväxter, men någon egentlig bördighet för säd
och andra odlade växter eger hon icke. I en af vatten
genomdränkt jord kan nämligen luften icke intränga,
och till följd deraf åvägabringas ej de förändringar,
som i henne måste försiggå för bildande af föda åt
de högre växterna. Stallgödseln kan icke behörigen
upplösas, och förvittringen af jordens mineralämnen
blir äfven hämmad. Dertill kommer, att en sur och
illa afdikad jord alltid är kall genom den från henne
fortgående afdunstningen, som binder en del af den
värme jorden eger. Derigenom nedsättes temperaturen,
så att jorden ej kan drifva kulturväxterna till
önsklig utveckling; och när luften ej får inverka
på djupet af matjorden och på den närmast liggande
alfven, samlas uti densamma vissa för de ädlare
växternas fortkomst skadliga ämnen. – Det är derför
en obestridlig sanning, att jordens omsorgsfulla och
fullständiga afdikning utgör första grundvilkoret
för hennes vidare förbättring samt i och med detsamma
äfven för landtbrukets utveckling och förkofran.
Endast den jord kan sägas vara fullständigt afdikad,
som icke blott är fredad från det dagvatten, hvilket
kan nedströmma från angränsande höjder, och från
alla källsog och det jordvatten, som från alfven
kan frambryta och skada matjorden, utan äfven från
allt öfverflödigt vatten, som genom nederbörden
föres till och samlas i matjorden. Detta senare
bör nämligen kunna nedsjunka och afrinna, utan att
matjorden eller alfven deraf komma att lida. Den
odlade jordens försättande i ett sådant skick kan
vanligen ej åstadkommas endast genom öppna diken,
utan jorden måste äfven täckdikas eller, som man
kallar det, dräneras, d. v. s. tätt och
fullständigt underdikas.
För att ett odladt fält skall vara fullständigt
afdikadt, fordras sålunda, icke blott att det
genom back- eller laggdiken är skyddadt för
tillströmmande dagvatten från angränsande höjder, samt
att detta vatten jämte alla källsog äro afskurna och
behörigen afledda, utan äfven att fältet genom tätt
och parallelt intill hvarandra lagda täckdiken blifvit
så fullkomligt torrlagdt, att allt öfverflödigt
vatten, som genom nederbörd eller snösmältning
samlas på och uti detsamma, må kunna draga sig ned
och rinna af, utan att matjorden eller alfven på
ett visst djup besväras deraf. – När jorden blifvit
sålunda afdikad, säges hon vara grunddikad eller
fullständigt underdikad. Både matjorden och alfvcn
hafva då till behörigt djup blifvit torrlagda samt
derigenom gjorda lämpliga för vidare förbättringar,
och af en sådan jord – om hon för öfrigt är af
godartad beskaffenhet – böra de säkraste och
rikaste skördar kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
