Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adiafora - Adiantum - Adiaterman - A die - Adieu l. Adjö - Adige - Adige - Adi Grat - Adils - Adilse - Ad l. in infinitum - Ad interim - Adipocire - A dirittura - A ditto - Adjectivus - Adjektiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
likbetydande, likgiltig), likgiltiga ting och handlingar,
d. ä. i allmänhet sådana, som utan skada kunna
underlåtas eller iakttagas; på det moraliska området:
det hvaröfver man ej behöfver bekymra
sitt samvete. – Ordet fick kyrkohistorisk
betydelse genom de s. k. adiaforistiska
striderna inom den Lutherska kyrkan. Den första
af dessa uppstod 1548 af följande anledning.
Kejsar Karl V hade efter slaget vid Mühlberg
utfärdat en tills vidare gällande religionstadga,
Augsburger-Interim, i hvilken han fordrade,
att protestanterna skulle återupptaga en mängd
katolska bruk. På grund deraf uppsatte de
wittenbergske teologerna, med Melanchthon i
spetsen, det s. k. Leipziger-Interim (1548),
hvaruti åtskilliga af dessa bruk förklarades för
utvärtes, för det kristliga lifvet likgiltiga ting
(adiafora), på hvilka man för åstadkommande
af enhet och fred gerna kunde ingå utan kränkning
af den evangeliska tron. Mot dessa adiaforister
uppträdde den häftige Flacius, understödd
af teologerna i Jena och Nedre Sachsen.
Striden fördes å ömse sidor med stor förbittring,
äfven sedan religionsfreden i Augsburg 1555
undanrödt sjelfva tvisteämnet. Melanchthon
erkände om sider, att han gått för långt i sina
medgifvanden. 10:de art. i Formula Concordiæ
(1577) afgjorde slutligen frågan emot
adiaforisterna. – Den andra adiaforistiska
striden uppstod i början af 18:de årh. emellan
de ortodoxe å ena sidan och Speners anhängare,
de s. k. pietisterna, å den andra. De senare
fördömde alla verldsliga nöjen: dans, spel,
teaterbesök o. s. v. såsom oförenliga med
kristligt allvar. De ortodoxe deremot, med
Löscher i spetsen, förklarade allt sådant för
adiafora.
Adiantum Lin., ett ganska artrikt ormbunkslägte,
med sporgömmena ordnade i afbrutna
linier eller punkter i det ofta prydligt och fint
delade stambladets kanter. För det vackra
utseendets skull odlas flere arter allmänt i
växthus och terrarier, men de trifvas ej väl i
fönstren i våra vanliga boningsrum, emedan luften
der vanligen är för torr. En bland de mest
kända arterna är A. Capillus Veneris L.,
"jungfruhår", hvilken tillhör södra Europa och
ännu är såsom läkemedel upptagen i flere länders
farmakopeer. Den nyttjas förnämligast till
beredning af Syrupus Capillorum, som anses
verksam mot lungkatarrer. Hos oss har detta
medel kommit ur bruk. Flere andra arter,
t. ex. A. pedatum W. i Nord-Amerika och den
synnerligt vackra A. cuneatum Langsd. & Fisch.
i Brasilien, användas såsom läkemedel. O. T. S.
Adiaterman (af Grek. nekande part. a, och
diathermainein, genomvärma), fys., som icke
genomsläpper värmestrålar. Jfr Aterman.
A die, Lat., handelst., från (bestämd) dag.
A die recepti, från emottagningsdagen.
Adieu l. Adjö, af Fr. à Dieu, (vare du
anbefalld) åt Gud; farväl.
Adige [adidje], det tyska Etsch, flod, som
rinner upp på Tyrol-alperna vid gränsen af
Graubünden, genomflyter södra Tyrolen och de
italienska provinserna Verona, Padua samt
Rovigo och faller ut vid Fossone i Adratiska
hafvet. Längd 52 1/2 mil, hvaraf nära hälften
i Tyrolen; raka vägen från källan till
mynningen 31 mil; fall 4,625 fot; segelbar från
Eisacks inflöde. A. medför en myckenhet grus
och slam, hvarigenom dess mynning uppgrundas
till ett delta, som hindrar vattnets fria lopp
och icke sällan orsakar förhärjande öfversvämningar.
Adige står i förbindelse med Po genom
kanalerna Adigetto och Bianco. Bifloder från
venster Passer, Eisack och Avisio; från höger Nos.
Adige, inhemskt namn på tjerkesserna.
Adi Grat, handelsplats i n. Abessinien, landskapet
Tigre, ö. om Adova. Omkr. 8,000 innev.
Belägrades af engelsmännen under abessiniska
fälttåget 1868.
Adils, en tapper och mäktig Sveakonung af
Ynglingaätten, son af Ottar Vendelkråka. Adils
är mest bekant genom sin gemål Yrsas sagolika
äfventyr samt genom sina strider med
konung Åle (Ale) i Norge och sin styfson
Rolf Krake från Danmark. A. dog genom
ett fall från hästen vid ett offermöte i
nuvarande gamla Upsala.
Adilse, en af de tappraste och starkaste af
Rolf Krakes tolf fräjdade berserkar.
Ad l. in infinitum, Lat., "till det oändliga",
i oändlighet, utan ända.
Ad interim, Lat., tills vidare. Jfr Interim.
Adipocire [-sir], Fr. (af Lat. adeps, fett, och
cera, vax), fettvax eller likvax, ett hvitt,
tvålartadt ämne, som uppstår, då djurkroppars
väfnader förruttna utan luftens tillträde och
vid närvaro af fukt eller vatten. Det bildas
t. ex. i lik, som blifvit begrafna i fuktig jord,
och utgöres förnämligast af ammoniaktvål
af palmitinsyra. P. T. C.
A dirittura l. a drittura, Ital. (af Lat.
dirigere, rikta, måtta), <i>handelst</I>. 1). Vid
transport af gods: raka vägen, utan omlastning.
2) Betecknar i vexelaffärer, att en vexel blifvit
direkt utställd på en person utan förmedling
af någon tredje person; utan mellanhand,
omedelbart.
A ditto, handelst. Se A detto.
Adjectivus kallas i finskan den verbalform,
som motsvarar andra språks particip.
Adjektiv l. Adjectivum (Lat., af adjicere,
tillägga), gramm., tilläggsord, egenskapsord,
d. v. s. ett ord, som närmare bestämmer ett
substantiv, genom att tillägga det en egenskap
eller beskaffenhet såsom kännetecken. Adjektivet
utmärker sålunda en tillhörighet och är till
betydelsen nära beslägtadt med genitiven (jfr
t. ex. den gamla ännu brukliga genitiven laga
i laga tid, fång o. d., som kan ersättas af adj.
laglig). Det kan antingen såsom attribut
ställas omedelbart intill substantivet (en stark
man) eller såsom en del af predikatet sättas
i förbindelse med verbet (mannen är stark).
– A:ets böjning är i de äldre språken af vår
språkstam tämligen rik: hvarje kasus i alla kön
har egna former, hvilka till största delen gått
förlorade i de nyare språken. Förbindelsen
emellan adjektiv och substantiv är derför hos
de förra innerligare, då deremot de moderna
språken i flere fall närmat adjektivets bruk till
adverbets. Vissa språk åtskilja en stark och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
