Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adams - Adams bok - Adamsbron - Adams Pik - Adamsäpple - Adamus Bremensis - Adana - Adanson - Adansonia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nödvändigheten af tillvaron af en planet – Neptunus,
hvilken upptäcktes 1846 – på större afstånd från
solen än Uranus. O. B.
Adams bok – hvars egentliga mandäiska titel är
sidra rabba, den stora boken – är en benämning
på den vigtigaste heliga urkunden hos mandäerna,
hvilka äfven kallas sabier och, mindre riktigt,
Johanneskristne. Utgafs första gången af M. Norberg,
under titel Codex Nazaræus, liber Adami appellatus
(I–III, Lund 1815–16), i syrisk omskrift och
för öfrigt tämligen bristfälligt, derefter i en
förträfflig upplaga, <i>Sidra rabba,</I> af Petermann
(Leipzig 1867).
Adamsbron, en rad af sandbankar, som sammanbinda
Ceylon och Vestra indiska halfön, och hvilka endast
under flodtiden stå under vatten.
Adams Pik, högsta berget på ön Ceylon, 7,420 fot
öfver hafvet. På toppen synes en 5 fot lång fördjupning,
som liknar spåret af en menniskofot och enligt en kristen
legend härleder sig från den hel. Thomas, enligt
buddhisterna från Buddha och enligt muhammedanerna
från Adam, som efter deras tro befann sig på detta
berg, när han sista gången skådade paradiset. Besökes
årligen af tusentals pilgrimer.
Adamsäpple. 1) Bot., paradisäpple, frukten af
en Citrus- (citron-)afart. Den är äggrund eller
päronformig, med stor trubbig nafvel i spetsen,
gul eller grön, med många oregelbundna inbitningar
i det tjocka skalet. Dess hemorter äro Montenegro,
Calabrien, Sicilien och Korfu. Enligt en judisk
tradition var det af denna frukt Adam åt i
paradiset. Vid löfhyddohögtiden användes den derför
till utsmyckning af löfhyddorna eller måltidsborden
såsom en erinran om menniskoslägtets första hemort. –
Då dessa frukter utsändas i handeln, förser den på
skördeorten bosatte öfverrabbinen hvarje kista
med ett certifikat, som intygar deras äkthet.
A-n.
2) Anat. En gammal mycket vanlig folkbenämning
på den hos män, synnerligen om de hafva lång och mager
hals, på öfre delen af halsens framsida mer eller
mindre framstående hårda knöl, hvilken bildas af
luftstruphufvudets sköldbrosk. Hos barn och ungdom
är detta brosk mera afrundadt och förblifver
merendels så hos qvinnor hela lifvet igenom, men
ändrar hos män form och storlek vid mandomstiden
(målbrottet), så att den i fråga varande knölen
uppstår. – Benämningen har kommit från den
föreställningen, att Adam, då han
åt af den förbjudna frukten, vid Herrens tillrop:
"Hvar äst du?" blef så förskräckt, att äpplebiten
fastnade i strupen, och att männen sedan i den af
honom ärfda knölen bära ett minne af syndafallet.
G. v. D.
Adamus Bremensis. Se Adam af Bremen.
Adana, gammal stad i Mindre Asien, paschalikatet
Adana, vid floden Sihan. 35,000 innev. A. var på
Pompeji tid ett tillhåll för sjöröfvare, idkade redan
då liflig handel och täflade i storhet och makt med
det närliggande Tarsus. Den nuvarande staden är väl
byggd och har ännu i behåll åtskilliga lemningar af
romersk byggnadskonst.
Adanson [adangsong], Michel, fransk botanist, född
1727 i Aix. Han uppfostrades först för det andliga
ståndet, men egnade sig snart åt naturvetenskapliga
studier och företog vid 21 års ålder en resa till
Senegambien. Trots det osunda klimatet qvarstannade
han der flere år och hopbragte både från växt- och
djurriket stora samlingar, med hvilka han återvände
till sitt fädernesland. Straxt efter sin återkomst
förelade han 1755 det franska Ostindiska kompaniet
en plan att på Afrikas kust upprätta en koloni
utan att dervid använda negrer såsom arbetare. Då
engelsmännen 1760 besatte Senegal, gjorde de honom
glänsande anbud för att få veta detaljerna af denna
plan, hvilka han dock patriotiskt afslog. 1757 utgaf
han Histoire naturelle du Sénégal. Hans botaniska
arbeten syftade att åvägabringa en reform åtminstone i
den systematiska botaniken och utgjorde en opposition
mot det då allherskande Linnéanska sexualsystemet. För
detta ändamål utgaf han Familles des plantes (Paris
1763, 2 Band), som innehåller många snillrika,
först i senare tider mera erkända, antydningar
om växtgruppernas slägtskap och ordnande. Han ämnade
äfven utgifva en fullständig encyklopedi, anlagd efter
en storartad plan, och hoppades för detta arbete
vinna Ludvig XV:s och Franska akademiens stöd. Han
erhöll dock endast obetydligt bistånd, men förblef
icke dess mindre sin plan trogen och uttömde alla
egna tillgångar på dess förverkligande. Under franska
revolutionen råkade han i stort betryck. Kallad till
ledamot af l’Institut National, sade han sig icke
kunna emottaga denna inbjudning af brist på ett
par skor. Han fick sedan en liten pension och dog
1806, efter att i sista ögonblicket hafva arbetat
på ett företag, vida öfverstigande en enskild mans
krafter. Af hans efterlemnade skrifter hafva flere
på senare tid å nyo utgifvits.
Adansonia, växtslägte af nat. fam. Bombaceæ, [rättelse nf:ar0405]
Monadelphia Polygandria L., uppkalladt efter [rättelse nf:aa0005]
botanisten Adanson. Den märkligaste arten är
A. digitata L., Baobab, apebrödsträdet, Senegals
kalebassträd. Detta upptäcktes af portugiserna i
trakten af Cap Verde, som säges hafva fått sitt namn
af dess rika grönska. Af alla kända träd har detta
den största tjockleken, och det uppnår en höjd af
60 till 80 fot. Hufvudstammen är omkring 15 fot
hög och 20 till 30 fot i diameter, med 60 till 70 fot
långa grenar, som utbreda sig åt alla sidor och af
sin egen tyngd sänka sig mot marken, så att ofta ett enda
dylikt träd på afstånd ser ut som en liten lund. Det
hela bildar en ofantlig massa med handformigt delade
blad, bland hvilka de stora fembladiga, malvalika
blomkronorna nedhänga i tallös mängd. Ståndarne
äro ända till 700 och märkena 10–14. Frukten,
som innehåller omkring 150 tämligen stora frön,
är gurkartad, grönaktig och hängande på långa skaft,
hvilket förlänar det under den största delen af året
bladlösa trädet ett egendomligt utseende. Den väldiga
stammen har en synnerligen lös ved; man har kallat
den en trädlök. Enskilda träd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
