Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Achmed - Achorion - Achras - Achrelius, Acrelius l. Akrelius - Achrelius - Achrenius - Achro- - Achtel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gåfvo anledning till blodiga fejder. Han dog
1804.
Achorion Schoenleinii, med., en svampbildning,
som understundom förekommer parasitiskt
på menniskohuden, i synnerhet på hufvudets
hårbeklädda del, och der bildar den
sjukdom, som kallas ondskorf eller favus.
Se d. o. P. W.
Achras L., växtslägte af nat. fam. Sapoteæ,
Hexandria Monogynia L. – A. Sapota, Sapotillträdet,
i Vestindien och Syd-Amerika, har en
på mjölksaft rik, tjock frukt, som innehåller
en ganska välsmakande massa. Bark och frön
användas i Amerika i medicinen. A. Balota
Aubl. från Guyana lär lemna ett slags guttaperka.
A-n.
Achrelius, Acrelius l. Akrelius, en gammal
svensk prestslägt, som inom sig räknat många
lärda och på sin tid betydande män. Dess
stamfader, Ericus Helsingius, född 1507, död
1591, var född i Helsingland och blef 1549 kyrkoherde
i Österåker i Roslagen, efter hvilken
socken hans barn kallade sig Acrelius. Från
dessa härstamma de i fäderneslandets historia
fräjdade slägterna Akrel och Acrel, af hvilka
medlemmar blifvit adlade med namnen Akrell
och af Acrel.
Achrelius, Daniel, född 1644, son till den
förste medicine professorn vid Åbo universitet,
Erik Achrelius (f. 1604, d. 1670). Befordrades
1673 till akademi-sekreterare, 1677 till adjunkt
i filos. fakulteten vid Åbo universitet och utnämndes
1679 till professor i vältaligheten derstädes.
Död 1692. – A. var en af Finlands flitigare
författare på sextonhundratalet. Bland hans
poetiska alster må nämnas: Moralia, eller korta
Reglor och Propheten Daniels Vthläggning öfver
Kon. Nebucadnezars Dröm. Jämvähl hans egen
Syn, som finnes i det 7 Cap. I Svensk Vers
dhe Vnga til tjenst affsatt. Titlarne angifva
tidens uppfattning af poesiens uppgift. Genom
sitt fysikaliska arbete Contemplationes mundi
(betraktelser öfver verlden) råkade A. i delo
med många af sina ämbetsbröder. Han framställde
nämligen der i en fyndig, blomsterrik
och flytande stil åtskilliga Cartesianska satser,
hvilka filosofiska fakultetens professorer i Åbo
funno så otillbörligt afvikande från "andre filosofers"
meningar, att de ville rent af förbjuda
arbetets fortsättning. Märkvärdigt nog fördes
den gången fördragsamhetens talan af teologiska
fakultetens ledamöter, och det med framgång:
A. fick fortsätta arbetets utgifning, hvarigenom
han beredde naturvetenskaperna insteg och fotfäste
i Finland. Författaren var emellertid ej
särdeles grannsynt. I boken förekomma många
apokryfiska berättelser om drakar, ofantliga ormar
m. m. d. Der påstås – nära 200 år efter Copernici
födelse – att jorden är verldsalltets medelpunkt,
en åsigt som herskade vid Åbo universitet
ända till sjuttonde århundradets utgång. V.
Achrenius, Abraham, finsk prest och andlig
skald, föddes den 1 Februari 1706 i Somero
socken (i sydvestra delen af Tavastehus län),
der hans fader då var prest. Vid nitton års
ålder blef han student vid Åbo universitet och
utnämndes 1736 till kapellan i Esse kapellförsamling
i Österbotten, nära Jakobstad. Der
kom han i beröring med de s. k. "separatisterna",
ett religionsparti, hvilket egentligen icke så
mycket i läran som i sin gudstjenst skilde sig
från den allmänna kyrkan. Dessa separatister
voro missnöjda med den, enligt deras åsigt,
hos presterskapet rådande bristen på kristligt
nit. Det var samma andliga riktning, som sedermera
visade sig i Sverige bland de s. k. Skevikarne.
Till en början predikade A. ifrigt mot
nämnde separatister, men efter hand öfvergick
han sjelf mer och mer till deras åsigter. På
våren 1740 hade han genom läsning af Uppenbarelseboken
och upprepade anfäktelser råkat
i ett synnerligen exalteradt tillstånd, hvilket
kom till ett sällsamt utbrott, under det han
predikade tredje dag pingst. Efter att några
gånger ha utropat "Herre, förskräck de ogudaktiges
hjertan!" ville han skudda stoftet af
sina fötter öfver syndarne, hvarvid han en fjerdedels
timme omedvetet hoppade så högt upp i
predikstolen, att, såsom hans angifvare sedan
uppgåfvo, stöfvelkragarne syntes öfver predikstolskransen,
och åhörarne fruktade, att hans
hufvud skulle fastna emellan tvärstockarne i
taket ofvan om predikstolen. Under rop af
"domen kommer, domen kommer" började menigheten
fly ut ur kyrkan. Snart anmälde han
för stiftsstyrelsen i Åbo, att han icke längre
ämnade tjenstgöra. Han inkallades till förhör
inför denna andliga myndighet och dömdes att
ej få pläga umgänge med andra, en dom som
likväl aldrig gick i fullbordan. Sedan han inför
Stockholms konsistorium undergått förhör och
nöjaktigt förklarat sig, insattes han af kongl.
majestät år 1742 å nyo i sitt ämbete, och var
sedermera icke vidare utsatt för anfäktelser.
I stället hade nu dessa börjat att på ett egendomligt
sätt angripa församlingsboarne i Esse,
men upphörde så småningom, sedan Achrenius
1770 flyttat till Åbo, der han blef slottspredikant. [rättelse nf:aa0005 nf:ar0405]
1753 utnämndes han till pastor i
Nousis, i hvilken egenskap han verkade till sin
död, år 1769, och förvärfvade sig sin församlings
kärlek och högaktning genom sitt varma nit
för medmenniskors väl och för utbredning af
en lefvande gudsfruktan. De varaktigaste frukterna
af Achrenii ifver för främjandet af ett
sant religiöst sinne hos folket äro hans på
finska författade andeliga sånger, af hvilka han
efterlemnade omkring 200, de allra flesta original.
Ehuru till formen ingalunda alltid fulländade
och ej så sällan t. o. m. röjande brist på poetisk
lyftning, hafva de dock blifvit finska folket
kära. Omtryckta i mångfaldiga upplagor, hafva
de mest i form af s. k. arkkiveisuja (visark)
blifvit spridda i tusental kring Finlands bygder
och utgöra ännu en kär uppbyggelseläsning
för de "andligt sinnade" innevånarne i mången
finsk stuga. V.
Achro-. Se Akro-.
Achtel, egentl. åttondedel (af en tysk måtts-
och vigtsenhet). – I Bajern och Österrike
nyttjas det ofta, utan att något annat ord tillsättes,
att beteckna 1/8 Metzen, ett sädesmått.
A. är då i förra landet lika med 1,77, i senare
2,9375 sv. kannor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
