Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aasen, Ivar Andreas - Aasgaardsstrand (Åsgårdsstrand) - Aasi - Aasvär (Åsvär) - Aates - Aavasaksa - Ab - Ab - Aba - Ababdeh - Ab l. ex absurdo - Abaca - Abacist - Abacturium - Abacus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1851 fick han af stortinget ett årligt anslag
af 300 specier (1,200 kronor), hvilket belopp
sedermera blifvit höjdt. Derigenom har han
varit i tillfälle att oafbrutet fullfölja sina
studier och göra resor öfverallt i Norge. Såsom
frukter af hans arbete utkommo: Det norske
Folkesprogs Grammatik (1848), Ordbog over
det norske Folkesprog (1850), Pröver af
Landsmaalet i Norge (1853), Norske
Ordsprog (1856). Under dessa år skref han
dessutom flere smärre språkarbeten i tidningar och
tidskrifter.
Till följd af dessa sysselsättningar mognade
snart hos A. den öfvertygelsen, att af de norska
allmogemålen skulle kunna bildas ett norskt
skriftspråk, hvilket borde träda i stället för
det danska, som i flere afseenden är olikt
Norges folkspråk, landsmålet, och derför
främmande för dess allmoge. Till honom
slöto sig snart flere nitiska och verksamma
män: Olaf Vinje, Kristofer Janson, Henrik
Krohn m. fl. maalstrævere, för att verka i
nämnda syfte. Sjelf gjorde Aasen genom sina
"Pröver" de första försöken att nyttja
landsmålet såsom skriftspråk. 1864 utgaf han Norsk
Grammatik, som är en omarbetad upplaga af
Det norske Folkesprogs Grammatik, och 1873
fullbordades Norsk Ordbog med dansk
Forklaring, en omarbetad och förökad upplaga af
den förut nämnda ordboken. På landsmålet har
han skrifvit flere dikter, t. ex. sångspelet
Ervingen (1855) och Symra, samt några
läroböcker och öfversättningar, bland hvilka
särskildt må nämnas Fridtjofs Saga [den
ursprungliga gamla sagan, 1858].
Aasen är en af dessa fosterlandsälskande,
outtröttlige och anspråkslöse forskare, som med
kärleksfull ifver oegennyttigt offra sina krafter
i en stor saks tjenst. Hans språkarbeten äro
utförda med stor lärdom och noggranhet och
derför högt skattade öfverallt, hvarest de
nordiska språken studeras. Hans skaldestycken,
särskildt de lyriska, röja en ädel och kraftig
ande.
Aasgaardsstrand (Åsgårdsstrand),
"Ladested" i Jarlsbergs och Laurvigs amt. 520
innev. (1873). 21 hemmahörande fartyg om
1,680 kommersläster och med 151 mans
besättning.
Aasi, forntidens Orontes, flod i Syrien,
kommer från Antilibanon och faller ut i
Medelhafvet.
Aasvär (Åsvär), norsk ögrupp i norra
Helgelands fögderi i Nordlanden, är ett af Europas
förnämsta fisklägen. Årligen i Dec. samlas
här 3 till 4 tusen personer, hvilka under 3 till
4 veckors tid idka fångst af storsill. 1871
års synnerligen gynsamma fiske skattades till
140,000 tunnor, i värde motsvarande 238,000
specier (952,000 kronor).
Aates [a-], finsk konung. Se Aude. [rättelse nf:aa0005]
Aavasaksa [a-], ett berg i Lappland, nära [rättelse nf:aa0005, nf:ar0405]
polcirkeln, beläget på finska stranden af Torne
elf en half mil från Öfver-Torne kyrka, på en [rättelse nf:ar0405]
udde, som i vester omslutes af Torne, i
nordöst af Tengeliö strömmar. Det reser sig 680
fot öfver hafsytan. För sin ovanligt vackra
och vidsträckta utsigt besökes detta berg hvarje
år vid midsommarstiden af många resande,
som vilja se solen vid midnatten. – A. är
för öfrigt bekant genom Maupertuis’ och J.
Svanbergs gradmätningar.
Ab [ab], Lat. prep. (framför vokal och h;
framför t abs, framför annan konsonant a), har
en frånskiljande eller aflägsnande betydelse. –
Handelst., till afsändning från, till utskeppning i.
Anm. De sammansättningar, fraser och
uttryck, i hvilka Ab ingår, äro att söka på
hvar sitt ställe i lexikalisk följd.
Ab [ab], kaldeernas namn på årets första
månad; hos judarne femte månaden af deras
kyrkoår, den elfte af deras borgerliga år;
motsvarar slutet af Juli och början af Augusti.
Aba (Abba, Abbats, Abbajehs), benämnes
ett slags groft, brunt tyg, som förfärdigas
öfverallt i Levanten, synnerligast i Macedonien
och Albanien. Det användes på många sätt.
De fattigare klasserna nyttja det till kläder,
och köpmännen inpacka deri den fina
levantiska tobaken.
Ababdeh, folkstam i Öst-Afrika, emellan Nilen
och Röda hafvet, i Nubien och Egypten; anses
som dessa orters urinnevånare. A. hafva mörk
hudfärg, men fager europeisk ansigtstyp och
skilja sig sålunda lika mycket från araber som
från negrer. De äro kända för sin ärlighet,
lifnära sig genom boskapsskötsel och byteshandel
samt användas mycket såsom karavan-förare.
Antalet omkring 100,000.
Ab l. ex absurdo, Lat., från det orimliga.
Bevisa ab l. ex absurdo, bevisa något genom
att ådagalägga orimligheten af dess
(kontradiktoriska) motsats. Ett sådant bevis kallas
indirekt. Då man bevisar, att en viss
triangel är liksidig, genom att bevisa, att han
omöjligen kan vara oliksidig, så är detta ett
indirekt bevis.
Abaca. Se Manilahampa.
Abacist. Se under Abacus.
Abacturium, ett ord, som förekommer i
första sången af Tegnérs "Gerda" och troligen
är en misskrifning eller felaktig läsning af
Abgatorium eller Abctuorium (se detta).
Abacus (Lat.; Grek. abax). 1) Hos greker
och romare: i allmänhet en fyrkantig skifva,
bordsskifva; spelbräde, liknande dem vi använda
vid damspel; räknetafla,
(deraf Abacist, Mlat.,
räknemästare); äfven en
tabell öfver vissa
talförhållanden, t. ex. A.
Pythagoricus, Pythagoras
abacus, som motsvarade
vår multiplikationstabell.
– 2) I byggnadsk.: den,
vanligen fyrkantiga, platt
som utgör den
omedelbart under bjelklaget
(entablementet) liggande öfre
delen af en pelares kapitäl och genom sin
horisontela riktning förmedlar öfvergången
mellan det bärande och det burna. – I figuren
betecknar a en dorisk abacus; A är
arkitraven och e echinus. Jfr Pelarordning.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
