av Axel Anrep
Musiken av W. Lagercrantz.
Toner, som skänken den lidande tröst,
fyllen med svalkande vågor mitt bröst.
Toner, som byten all oro i frid,
stämmen till vila min ängslan och strid.
Stämmen, ja, stämmen till vila min ängslan och strid.
Toner, som gömmen vad minnet har bäst,
o, må er saga var dag bli min gäst.
Toner, som sjungen om evighets hopp,
lyften min blick emot himmelen opp.
Lyften, ja lyften min blick emot himmelen opp,
mot himmelen opp.
Hugo Montgomery-Cederhielm.
O, Närke, Närke, kära fosterbygd,
du gamla Sverges hjärta,
du hem för mannamod och kvinnodygd,
såväl i fröjd som i smärta -
till dig min tanke ständigt flyr,
till dig min längtan färden styr.
Ur djupet av min själ, o, väna land,
min hälsning dig jag sänder!
Ljud högt min sång utöver skogens rand,
till bärg och dal och stränder!
Här sällt min barndomstid förflöt,
här ljuft min ungdomstid jag njöt.
Den tysta furuskogens friska doft
mitt bröst med livslust fyller;
den klara, blåa himlens höga loft
med sol'n som allt förgyller,
min själ av tjusning rusig gör
och hjärtats veka strängar rör.
Ja, leve du i fröjd och frid och ro,
du Svea rikes pärla,
du gamla stolta fasta frihets bo
från arla tid till serla -
hell dig du vrå uppå vår jord,
du paradis i höga nord!
