Nu torde det blifwa tider, at litet närmare utreda, hwad slags författningar de äro, som leda folket utur den ena näringen i den andra.
Sådana äro alla de, som förunna direkte eller indirekte några förmoner i den ena näringen framför den andra. Direkte sker det, då författningens ord uttryckeligen tillägga dem; men indirekte, då det af författningens werkställande blifwer en nödwändig påfölgd.
Hit höra således alla Närings-Privilegier, ej allena de Exclusiva, utan äfwen alla de andra, som någon särskildt förmon tillägga en närings-idkare: alla näringarnas classificationer, som äro skedda genom Lagar; ty Naturen förrättar en classification sjelf, som blifwer den tryggaste; men så snart Lagarna lägga något därtil eller taga därifrån, märkes straxt irringar, som favorisera några wissa, men hindra andra i sin närings rörelse. Widare räknas hit alla Tilwerknings- och Exportations-Præmier, jämte alla förbud emot bonings- och närings friheter i städerne och på landet.
Hwad äro dessa annat än dammar, som samla folket på wissa ställen, taga dem från det ena, och plantera dem på det andra stället, utan at man kan ännu säga på hwilkendera de göra bästa nyttan, och öka eller minska den Nationnale winsten, som förut är bewist.
När strömmen får flyta jämt, då är hwarje droppa watten i rörelse. När
inga hinder äro i wägen fiks hwarje arbetare om sin föda och ökar med
det samma Nationens winst. Men genom författningar samlas folkhopen i
wissa flockar, utwägarna til industrien blifwa inskränkta, och et
litet antal människor i hwarje flock flyter öfwer den största hopen,
hwilkas wälmåga man nyttjar som skäl til hela Rikets wälstånd.
