Nation är en mängd af människor, som förenat sig, at i skygd under högsta Magten, genom tilhjelp af Ämbetsmän, få söka sin och sina efterkommandes wälmågo.
Människan mår wäl, då hon njuter sina nödtorfter och beqwämligheter, hwilka efter wårt allmänna talesätt få namn af waror. Naturen är den, som framalstrar dem; men de komma oss aldrig til gagns utan arbete.
Behofwen äro mångahanda, och ingen har gifwits, som utan andras tilhjelp kunnat förwärfwa sig hälst det nödwändiga, och knapt någon Nation, som icke tarfwat den andra. Allmagten har sjelf gjort wårt slägte sådant, at wi skole hjelpas åt. Hindras detta gemensama biträde inom Nation, eller utom hänne, så sker det emot Naturen.
När wi byte dessa waror oss imellan, får det namn af handel, och de slags waror, som allmänt åstundas och emottagas, äro gull och silfwer, hwaraf större eller mindre stämplade delar kallas penningar, som blifwa måttstocken til andra warors wärde.
Ingen Wara är sådan, at den icke kan genom handel omwäxlas uti dessa Metaller, och ingen kan heller fås, i brist på andra för säljaren begärliga waror, utom dem; och den myckenhet af penningar, som för waran måste ärläggas, kallas dess wärde.
Hwad de utgående warors wärde öfwerstiger de inkommandes, kallas
rätteligen Nationens winst, och hwad de inkommandes går öfwer deras
wärde, som föras ut, blifwer altid dess förlust. Men en mindre
förlust emot en större kallas relative dess winst, och på lika sätt
får en mindre winst då en större kan ärnås, namn af förlust.
