Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Magua över mördaren, vilken hastigt skyndade åt sidan.
Därpå ilade han rasande bort emot Uncas, som ännu kvarlåg på
klippan efter fallet och stötte sin kniv i ryggen på honom samt
höjde ett hemskt jubelrop efter denna fega handling. Uncas
reste sig emellertid upp, rusade fram som en sårad panter och
slog med en sista ansträngning av sina bortdöende krafter Coras
mördare till marken. Därpå kastade han en mörk, hotfull blick
på Magua, en blick som tydligt vittnade om vad han skulle ha
gjort, om hans krafter icke svikit honom. Men Magua grep
den kraftlöse ynglingen, som nu var urståndsatt till varje
motstånd och stötte tre gånger sin kniv i hans bröst. Då först
segnade Uncas ned, medan hans blick beständigt var riktad på
mördaren, med ett uttryck av det djupaste förakt. Några
minuter därefter låg han död på den ojämna klippan.
"Var barmhärtig huron!" ropade Heyward, som från
klipspetsen iakttagit Maguas djävulska handling nästan halvkvävd
av förfäran; "var barmhärtig, huron, så skall barmhärtighet
bevisas även mot dig!"
Magua svarade icke, men i det han kastade den blodiga
kniven upp till den unge mannen, utstötte han ett vilt jubelrop,
vilket tydligt hördes till de krigare, som kämpade tusen fot under
honom nere i dalen. Ett rop av Falköga, vilken skyndsamt
rusade mot huronen, liksom hade han ägt förmågan att vandra
genom luften, besvarade indianens jubelskri. Då Falköga nådde
den plats, där det förfärliga mordet ägt rum, voro dock
indianerna försvunna, och endast de båda döda kvarlågo på klippan.
En enda blick kastade Falköga på de döda och lät sedan
ögonen glida bort över fjällväggen, som låg bredvid honom,
Det dröjde icke länge, förrän Magua kom fram ur en klyfta,
skred med likgiltigt lugn över liket av sin siste kamrat, vilken
dödats av en sten från Davids slunga, sprang över en bred klyfta
och klättrade upp mot berget på ett ställe, där ingen kunde nå
honom. Ett enda språng till över avgrunden skulle ha räddat
honom, men innan han kastade sig över denna, vände han sig
om mot Falköga, knöt händerna och ropade:
"Blekansiktena äro hundar, delawarerna äro kvinnor. Magua
låter dem kvarligga på klippan till föda åt kråkorna."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
