Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Falköga med sitt sedvanliga småleende. Men om min bössa
hade gått så vid sidan om målet, skulle ännu mången mård,
som nu tjänar till prydnad för en elegant dam, löpa omkring
i skogen, och mången blodtörstig mingo skulle ännu fortsätta
sitt satans verk i gränsdistrikten. I vilket fall som helst, hoppas
jag, att den kvinna, som är ägarinna av denna flaska, äger
flera än den, ty den här lär hon aldrig mera kunna använda."
Medan Falköga på detta sätt talade för sig själv, hade han
hällt fängkrut på pannan och spänt hanen. Då han gjort detta,
satte han den ena foten bakom sig och lyfte med en lugn och
säker rörelse sitt gevär i luften. Så lade han det till axeln och
det såg ett ögonblick ut som om mannen och hans vapen voro
huggna i sten, så stilla stod han. Skottet avlossades, och åter
skyndade de unga indianerna bort för att sedan kungöra resultatet.
Deras ivriga sökande var dock fruktlöst; det syntes icke
något som helst spår av kulan.
"Gå!" sade hövdingen vredgad till Falköga. "Gå!" du är
en hund i varghud. Jag vill tala med yengeesernas långa
bössa’."
"Ja, hade jag blott den bössan, som ni nu talar om, skulle
jag förbinda mig att genast skjuta av remmen, så att flaskan
skulle falla till marken utan att taga den minsta skada.
Dumhuvuden! Om I viljen finna en sådan skytts kula, så måste ni
söka inuti och icke utanför sidan av flaskan."
Då Falköga talade på delawarernas språk, förstodo de unga
indianerna genast hans ord, togo ned flaskan från grenen och
höjde den med ett utbrott av vildaste jubel i luften, i det de
pekade på ett runt hål i densammas botten, varigenom kulan
hade gått. Vid denna oväntade upplösning, ljöd från allas
mun ett enstämmigt jubelrop, vilket återgav Falköga hans forna
anseende. Endast nyfikna och beundrande blickar vilade nu
på honom, vilken förut betraktats med ringaktning, och han
var från detta ögonblick föremål för allas uppmärksamhet och
beundran.
"Varför vill du fylla mina öron med lögn?" frågade
hövdingen Duncan. Delawarerna äro inga dårar; de kunna lätt
skilja pantern från katten."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
