Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lutade sig mot stolpen vid ingången. Det var hela hans bevakning.
Duncan hade icke länge suttit på den plats han intagit, förrän
en gammal krigare, som kunde tala franska, vände sig till
honom.
"Min fader i Kanada glömmer icke sina barn", sade han. "Jag
är tacksam mot honom. Hustrun till en av mina unga män
är besatt av en ond ande. Kan ni utdriva den?"
"Andarna äro av olika slag", svarade Heyward med i hast
tillkämpad fattning; några fly för visdomen, andra bespotta
dess makt."
"Min broder är en stor läkare", återtog vilden; "vill han göra
ett försök?"
Heyward nickade bifallande, och huronen väntade nu endast
på ett lämpligt tillfälle för att bryta upp. Heyward förbannade
i sitt hjärta vildarnas lugn, vilket bragte det yttre skenet så
många offer, men bibehöll dock, klok nog, samma likgiltiga
min som hövdingen, tills denne slutligen reste sig upp, drog
tillsamman kappan över sitt bröst, som om han nu varit redo att
föra den förmente läkaren till den sjukas boning. Men just i
detta ögonblick förmörkades dörröppningen av en krigares höga
gestalt, vilken tyst framskred genom den församlade skaran och
satte sig på den andra ändan av den risknippa, på vilken Duncan
tagit plats. Denne kastade en ängslig blick på sin granne och
det gick ovillkorligen en rysning genom honom, ty den som
nyss inträtt i hyddan var – hans dödsfiende Magua.
Denne hövdings oförmodade ankomst gjorde att vilden
uppgav tanken på sitt sjukbesök. Flera pipor, som redan slocknat,
blevo åter tända, medan även Magua stoppade den pipa, som
befann sig i översta ändan av hans tomahawk, med tobak och
med välbehag insög röken av densamma. Han såg så lugn och
utvilad ut, som om han icke under två mödosamma dagar
befunnit sig ute på jakt.
"Välkommen", sade hövdingen till slut. "Har min vän
funnit hjorten?"
"De unga krigarna digna under dess tyngd. Sänd Darrande
säven ut för att hjälpa dem!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
