Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blickade sig omkring på sina stamfränder, liksom han väntat
bifall av dem, men Duncan tycktes icke förstå vad han sade.
"Det skulle göra mig ont", sade Duncan långsamt och
tydligt, om ingen av mina bröder förstod den store franske
konungens språk. Det skulle göra honom mycket bedrövad, om
han visste att man visade honom så liten heder."
En lång, tryckande paus inträdde, och Duncan kunde icke
av något tecken sluta sig till vad verkan hans ord åstadkommit.
Slutligen sade den gamle hövdingen på kanadensisk dialekt:
"Då vår store fader talar till sitt folk, talar han då icke
huronernas tungomål?"
"Han gör ingen skillnad mellan sina barn", svarade
Heyward, "men han hyser stor godhet mot huronerna."
"På vad sätt skall han tala, när löparna för honom
uppräkna de skalper, som ännu för fem nätter sedan sutto på
engelsmännens huvud?" sporde den listige hövdingen.
"Han skall säga: mina huroner äro tappra!" svarade
Heyward kallt, oaktat han ryste i hela kroppen.
"Vår fader i Kanada tänker icke så", svarade vilden. "Hans
ögon äro vända från oss i vrede, och han ser blott de döda
engelsmännen, men icke sina huroner."
"Det är omöjligt", sade Heyward. Han har sänt mig, som
är en stor läkare, till eder för att se, om någon bland er är
sjuk."
Åter inträdde en paus efter denna förklaring, och alla ögon
fäste sig forskande på Duncan för att om möjligt komma på
det klara med, om hans uppgift var sann eller osann.
"Måla de skicklige männen i Kanada sina ansikten? De
bruka annars vara högmodiga över sin bleka hy", återtog
vilden.
"Då en av huronernas hövdingar besöker sina vita bröder,
avlägger han sitt buffelskinn och ikläder sig den högtidsdräkt,
som erbjudes honom. Mina bröder ha givit mig dessa färger
och jag bär dem med stolthet."
Ett halvhögt bifallsmummel tillkännagav, att denna artighet
mot stammen blev synnerligt väl upptagen. Hövdingen gav
Duncan ett bifallstecken med sin ena hand, och de övriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
