Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blickade förläget omkring sig liksom för att finna nya medel
att påskynda flykten.
"Låt oss komma en smula mera nordvart, Chingachgook!"
sade han. "De laga sig till att skjuta och ett sår kunde kosta
oss alla skalpen. Vi måste försöka få ön mellan oss och dem."
Detta råd var gott. En låg, långsträckt ö befann sig på ringa
avstånd och då de uppnått den var den förföljande kanoten
nödsakad att hålla sig på den andra sidan. Under det att
buskskogen dolde dem för fiendernas blickar, fördubblade de sina
ansträngningar och vid öns slutspets flögo de båda kanoterna
fram som vid en roddtävling – men de flyende före. Denna
förändring bragte dem dock närmare varandra och förändrade
följaktligen deras ömsesidiga ställning.
"Aha, de hundarna hava åter lagt sig på årorna och vi få
därför icke tänka på våra bössor. Hal ut, kamrater, och jämna
årtag!"
"De göra sig klara att skjuta!" ropade Heyward och i
samma ögonblick visslade huronernas kulor om våra vänners
öron. En av dem rev åran ur handen på Chingachgook och
slungade den långt bort. Huronerna jublade och begagnade
tillfället att avlossa ännu en salva, men Uncas beskrev med sin
åra en båge i vattnet, och under det kanoten flög i väg med
pilens hastighet, fiskade Chingachgook åter upp sin åra, svängde
den triumferande över huvudet och utstötte mohikanernas stridsrop,
varpå han kraftigt och behändigt fortsatte rodden.
"Den store ormen! Den långa bössan! Den raske hjorten!"
ljöd det ur kanoterna bakom dem och detta rop tycktes egga
upp förföljarnas iver. Falköga grep sin Killdeer och svängde
den hånande över huvudet. Huronerna svarade med ett nytt
tjut och en ny salva. Kulorna foro hän över vattnet och en av
dem träffade barken på den lätta jullen. Mohikanerna förblevo
lugna och deras ansiktsdrag uttryckte varken fruktan eller hopp,
men Falköga såg på Heyward och sade med ett sakta skratt:
"Huronerna tycka mycket om att skjuta, men det finnes
icke en bland dem, som kan bedöma skottvidden. De hava
tagit en man från årorna till att ladda och nu komma vi en halv
gång till så fort fram som de."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
