Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vill låta honom veta, att vi äro på spår efter mingoer, och då
skall hans klokhet nog säga honom vad han har att göra."
Falköga höll fingrarna till munnen och utstötte ett sakta
visslande ljud, som Duncan höll för en orms väsande. Chingachgook
stödde sitt huvud mot handen och tycktes försjunken i
tankar, men då han hörde varningssignalen, reste han sig upp
och blickade forskande omkring sig. Men med denna plötsliga
och som det syntes oförberedda rörelse, hade också varje ytterligare
spår av överraskning och oro försvunnit. Hans bössa låg
orörd, vårdslöst kastad, så att han kunde nå den med handen.
Tomahawken, som han lossat ur bältet, föll till marken och
hela gestalten sjönk tillsamman sömndrucken.
Men under det mohikanen tycktes slumra, märkte Heyward
hur hans näsborrar vidgade sig, hur hans huvud lutades mot
sidan för att höra skarpare och huru hans ögon irrade omkring
åt alla sidor.
"Se, den ädle, tappre krigaren", viskade Falköga till
Heyward; han vet att en blick, en rörelse kunde giva oss i
händerna på det fördömda packet och därför – –"
En blixt och en knall avbröto hans ord och gnistor lyste i
luften kring den plats, på vilken Heywards ögon nyss med
beundran voro fastade. Ett nytt ögonkast visade honom, att
platsen var tom och Chingachgook försvunnen. Emellertid hade
Falköga kastat fram bössan, färdig att giva eld, och väntade
med spänd uppmärksamhet, att en fiende skulle visa sig. Men
med det misslyckade angreppet på Chingachgook tycktes anfallet
vara förbi. Allt var stilla, men efter en paus, under vilken
det härskat andlös spänning, föll något dovt i vattnet och strax
därpå hördes knallen av en annan bössa.
"Det är Uncas", sade Falköga. "Han skjuter utmärkt. Jag känner
hans bössas knall som en fader känner sin sons röst, ty jag har
själv ägt den, innan jag fick Killdeer av en vacker flicka.
"Men vad skall allt detta betyda?" frågade Heyward. "Man
håller visst skarp utkik på oss och smider planer till vårt fördärv."
"Ja, det är säkert, att man ej har något gott i sinnet. Eljest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
