Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trollslag frammyllrade det indianer i hundratal, där man strax förut
knappast kunnat räkna ett dussin. Nu såg också Cora hur
Magua smög sig omkring bland sina landsmän och talade med
dem på sitt lömska och ondskefulla sätt. Kvinnor och barn
stannade, men indianen hade nu lyckats i sitt uppsåt, så att
tåget åter långsamt satte sig i rörelse.
Indianena drogo sig nu tillbaka, men endast för en kort
stund. Då kvinnorna närmade sig, fäste ett tygstyckes färgprakt
en hurons uppmärksamhet, och han närmade sig för att utan
vidare bemäktiga sig detsamma.
Mera av ångest än av någon annan orsak vecklade kvinnan
det eftertraktade tygstycket om sitt barn och tryckte båda
fastare till sitt bröst, men huronen rev det skrikande barnet ur
moderns armar. Förtvivlad slängde modera allt övrigt hon bar
och kastade sig över rövaren, för att återfordra sitt barn.
Indianen skrattade vilt och sträckte ut den ena handen för att antyda,
att han var redo att byta under det att han med den andra
svängde barnet över sitt huvud vid fötterna, som om han ville
därigenom förhöja lösesumman.
"Se här – och här, här är det alltsamman!" ropade den
olyckliga modern, i det hon med skälvande händer rev sina kläder
av kroppen. "Tag det alltsamman, men giv mig mitt barn tillbaka!"
Indianen försmådde de värdelösa plaggen och då han såg
att det brokiga tygstycket redan blivit en annans byte,
förvandlades hans hånfulla leende till ett uttryck av raseri. Han
krossade barnets huvud mot en jordfast sten och kastade det ännu
skälvande liket för moderns fötter. Ett ögonblick stod den
stackars modern orörlig av förfäran och då for huronens tomahawk
ned på hennes huvud, så att hon livlös segnade ned, ännu
i dödsögonblicket gripande efter det barn hon älskat så innerligt.
I detta förfärliga ögonblick satte Magua båda händerna till
munnen och utstötte det ödesdigra, hemska stridsropet. Indianerna
störtade nu fram och bort över slätten och in mellan trädens
stammar ljöd ett så förskräckligt tjut, att maken sällan hörts
från mänskliga läppar. Det kom blodet i ådrorna att stanna
av skräck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
