- Project Runeberg -  Den siste mohikanen /
44

(1932) [MARC] Author: James Fenimore Cooper - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2 kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

från den tiden bör ett blockhus ännu kvarstå här i närheten.
Häråt ligger det; ett litet stycke längre till vänster."

Utan att avvakta något svar, gick den kraftige jägaren in i
en tät skog av unga kastanjeträd, i det han sköt deras frodiga
skott åt sidan, tills han hunnit en öppen plats, där det förfallna
blockhuset var beläget på en liten, låg gräsbevuxen sluttning.
Det var en av de i Amerika så ofta förekommande byggnaderna,
vilka uppföras för att användas endast vid ett givet tillfälle
för att sedan genast åter övergivas. Dessa barktak hade
för länge sedan ruttnat och fallit ned, men de grova furustockarna,
vilka i hast blivit timrade över varandra, befunno sig
ännu på sin plats. Det ena hörnet av byggnaden hade dock
givit sig, och man hade orsak nog att frukta, det alltsammans
när som helst kunde störta tillsammans.

Medan Heyward och David betänkte sig, innan de inträdde
i den förfallna byggnaden, gingo Falköga och Chingachgook
med det största intresse runt omkring de förfallna väggarna, i
det den sistnämnde berättade för sin son om den blodiga strid
som en gång ägt rum på denna plats.

Emellertid stego de två unga flickorna av sina hästar och
med stor glädje njöto de av den svala aftonens lugn och stillhet,
på en plats, där de hoppades vara ostörda av allting, med
undantag möjligen av de vilda djuren.

"Vore det icke bättre, min käre vän", sade Heyward till
Falköga, "om vi uppsloge vårt nattläger på ett mindre känt
ställe?"

"Det finnes icke många nu, som äga kännedom om tillvaron
av detta blockhus", svarade jägaren långsamt. "Om sådana
strider, som den vilken ägt rum här, skrivas inga böcker. Jag
var på den tiden en ung man och hade dragit ut med delawarerna
till strid mot mohawkerna. I fyrtio dagar och fyrtio nätter
lågo de här, törstande efter blod, och ehuru vi blott voro tio
mot tjugo, höllo vi blockhuset, tills vi voro omkring lika i antal.
Då företogo vi ett utfall mot de hundarna och det undkom icke
en enda av dem, som kunde meddela släkt och vänner deras
öde. Jag var, som sagt, på den tiden mycket ung och kunde
icke uthärda den tanken, att benen av så många medmänniskor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:23:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mohikan/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free