Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
störtade Falköga fram mot indianerna, allt för otålig att ej få
försöka den återerövrade bössan, i det han djärvt svängde sitt
dyrbara vapen. Men hur snabba hans rörelser än voro, var han
dock icke så kvick som en ung vilde, vilken med otrolig
behändighet och dristighet ilade förbi honom in bland huronerna,
där han hotfullt ställde sig framför Cora och svängde sin
tomahawk i luften mot huronerna, så att den liknade en blänkande
kniv. Kort därefter gled ännu en skepnad fram och ställde sig
med krigisk hållning framför den andra unga damen. De vilda
huronerna veko förskräckta tillbaka för dessa krigare och
utstötte återupprepade gånger: ”Den raske hjorten!.... Den
store ormen!”
Huronernas fyndige och uppmärksamme förare lät dock icke
så lätt bringa sig ur fattningen. Seende sig omkring med en
hastig och spejande blick, insåg han snart, av vad art kampen
skulle bli, uppmuntrade sitt folk med ord och exempel, drog
sin långa skarpa kniv och störtade med ett ursinnigt vrålande
mot Chingachgook, vilken avvaktade hans ankomst med en
lugn och bestämd hållning. Detta blev signalen till en allmän
strid. Ingen hade skjutvapen, och kampen måste därför föras
uteslutande med händer, knivar och tomahawker.
Besvarande stridsropet störtade Uncas löst på en fiende, vars
huvudskål han krossade med ett enda slag av tomahawken.
Heyward grep fatt i Maguas vapen, vilket satt kvar i trädet
ovanför Alice och ilade rasande bort för att deltaga i striden.
De kämpande voro nu omkring lika många på vardera sidan,
och en var utsökte därför sin man bland motståndarna. Med
virvelvindens raseri och blixtens hastighet skedde angreppet.
Falköga lät en ny fiende känna tyngden av sin hand, i det han
hastigt fällde honom till marken. Heyward, som var allt för
het och ivrig att vänta, tills han var tillräckligt nära sin
motståndare, kastade tomahawken mot denne, träffade honom mitt
i pannan och hindrade således hans vidare framryckande.
Uppmuntrad av denna lilla framgång, rusade den unge mannen,
utan annat vapen än sina knytnävar, på sin fiende. Ett enda
ögonblick var dock tillräckligt för att låta honom ångra sin
överilning, ty han var i allt behov av sin stora vighet för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
