Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
person; det var endast de två systrarnas väl och ve som låg
honom om hjärtat.
Rådplägningen var snart undangjord, och fångarna fördes
därpå ned i kanoten för att överföras till den andra stranden.
En trupp drog bort genom skogen med största delen av folket,
och endast Magua samt sex av hans kamrater stannade för att
föra fångarna till ett säkert förvaringsställe. För att erhålla
visshet om deras framtida öde, bekvämade Duncan sig till att
ännu en gång börja ett samtal med Magua och sökte i detta
visa sig så vänlig och förtroendefull, det var honom möjligt.
”Jag önskar att säga något till Magua, till vilket han bör
lyssna”, sade han.
”Tala! Träden ha inga öron”, svarade vilden med ett hånfullt
uttryck i sitt ansikte.
”När le Renard vänder tillbaka och bringar den gråhårige
general Munros döttrar till deras far skall han erhålla en
riklig belöning”, sade Duncan tyst för att icke höras av de övriga
vildarna.
”Vad vill den unge hövding giva?” sporde Magua.
”Guld, krut och eldvatten i mängd”, utbrast Duncan hastigt.
”Gott”, avbröt honom Magua. ”Le Renard är en klok
hövding och det kommer att visa sig vad han beslutar.”
Efter att ha uttalat dessa ord, trädde Magua bort till
hästarna, vilka tagits ut ur klipphålan och vinkade till Heyward, att
han skulle hjälpa de båda flickorna upp i sadeln. Nu var icke
att tänka på något vidare uppskov, och Duncan såg sig nödsakad
att lyda vildens befallningar. Han viskade några tröstande
ord till de förskräckta flickorna och begav sig därpå bort till
David, vilken – liksom han själv – till fots måste åtfölja
sina väktare, emedan vildarna bemäktigat sig deras hästar.
Då allt var färdigt till uppbrott, gav Magua tecken till, att
man skulle sätta sig i rörelse, i det han själv i egenskap av
tågets förare satte sig i spetsen för detsamma. Efter honom
följde David, därefter de två systrarna till häst, och bakom
dem gick Duncan, medan indianerna med sedvanlig vaksamhet
betäckte sidorna och slutet.
I oavbruten tystnad framskred tåget mot söder, således
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
