Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Davids röst, som om hjärtat bokstavligen kommit upp i halsen
på honom.
”Det är ute med oss!” utbrast Alice förtvivlat, i det hon
kastade sig i Coras armar.
”Ännu icke! Ännu icke!” svarade Heyward oförsagt. ”Ännu
äro vi icke upptäckta och ännu hava vi hopp!”
Duncans ord uppmuntrade systrarna så mycket, att de förmådde
avvakta sitt öde i tysthet. Men snart höjdes tjutet ånyo,
Stämmor ljödo från den översta till den nedersta delen av ön
och hördes snart även på de nakna klipporna över hålorna.
Snart ljödo de vilda tonerna i alla riktningar omkring de
inspärrade. Till och med i närheten av klippremnan mellan de
tvenne hålorna hördes skrik och ett genomträngande tjut från
djupet av fjällklyftorna blandade sig med dessa förskräckliga
ljud.
Mitt under detta tumult ljöd ett triumfrop, endast få steg
från den dolda ingången till hålan och Heyward tänkte, att nu
allt vore förlorat. Det visade sig emellertid, att indianerna
samlat sig omkring den plats, där Falköga mot sin vilja måst
kvarlämna sitt gevär. Man ropade: ”Den långa bössan!” och
skogens ekon återgåvo namnet, vilket fienderna, enligt vad
Heyward mindes, gåvo en berömd jägare och vägvisare hos
engelsmännen. Denne hade sålunda varit hans ledsagare och
beskyddare.
”Den långa bössan! Den långa bössan!” gick det från mun
till mun, till dess hela bandet hade samlat sig omkring fyndet,
vilket tycktes vittna om, att dess fruktade ägare vore död.
Efter en stormande rådplägning skildes man åter, för att söka
efter Falkögas lik, vilket man hoppades finna i en eller annan
klippskreva.
”Nu är det avgörande ögonblicket kommet!” viskade Heyward
till systrarna. ”Undgå vi även nu att bliva funna, hava
vi också hopp om att undkomma.”
Heyward talade ännu, då Alice häftigt bleknade och tyst
pekade uppåt. Heywards ögon följde den antydda riktningen
och över klippans översta rand, som danade ett slags båge över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
