Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klippan, som låg skyddat för gevärselden från den andra
stranden. Han stannade ett ögonblick, pekade på skogarna
nedanför samt yttrade ett par ord på sitt modersmål, varpå han
kastade sig i vattnet och var strax därpå försvunnen ur de
kvarvarandes åsyn.
Falköga följde honom, efter att hava talat några allvarsamma
ord med Cora.
”Visdom är icke endast ålderdomens arvslott”, sade han.
”Edra ord voro visa och vi lyda dem. Man skall skona ert
liv och föra er in i skogarna, men bryt då omärkligt grenar på
buskarna var ni draga fram och gör spåren så tydliga som
möjligt. Om dödliga ögon kunna finna dem, så kan ni lita på,
att ni har en vän, som aldrig skall lämna eder, om han så
skulle följa spåren till världens ände.”
Han tryckte hjärtligt Coras hand, samt lyfte upp sin bössa
och betraktade den med sorgsna blickar. Därpå nedlade han
den försiktigt och ilade hän till det ställe, där Chingachgook
försvunnit. Han stannade ett ögonblick på klippan och sade
med bitterhet: ”Hade endast krutet räckt till, skulle denna
smälek ej hava gått över oss!” Därpå kastade han sig i vattnet,
som slöt sig över honom, och försvann.
Allas ögon voro nu fästade på Uncas, som stod orörlig, stödd
mot den skrovliga klippan. Cora vände sig till honom och sade:
”Dina vänner äro i säkerhet; skall du icke följa dem?”
”Uncas stannar!” svarade den unge hövdingen lugnt.
”För att göra vår fångenskap ännu rysligare. Nej, aldrig
i evighet! Gå, ädle unge man, gå bort till min fader och säg
till honom, att han skall giva dig penningar, så att du kan
friköpa hans döttrar. Gå! Det är min bön och min önskan, att
du skall gå!”
Uncas lugna och stolta blick blev mörk och sorgsen, men
han dröjde ej längre. Med ljudlösa steg ilade han bort över
klippan och lät sig glida ned i vattnet. De kvarvarande vågade
knappast draga andan, förr än de långt ute i strömmen såg
hans huvud dyka upp för ett ögonblick. Därpå försvann Uncas
för deras blickar.
Nu vände sig Cora till major Heyward.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
