Baron Münchhausens märkvärdiga resor och äfventyr till lands och vatten / 93 (1875) Translator: Victor Emanuel Öman With: Gustave Doré Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet. Andra äfventyret till sjös

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

om, innan det åter hann skjuta upp i sitt naturliga läge. Vi voro ännu
alldeles bortkomna af skräck och förvåning, då en ofantlig hvalfisk visade
sig på hafsytan och med ens gaf förklaring på det obegripliga. Fisken,
som vi öfverraskat under en angenäm middagslur, var så förgrymmad
öfver att ha blifvit störd, att han af alla krafter dängde och slog
mot skeppet med sin stjert. I sin ilska hade han också nappat
tag i vårt storankar, hvilket som vanligt hängde ned akterut, och
släpat af med skeppet minst 60 mil, med en fart af sex mil i timmen.

Gud vet hvar vi stannat, om icke ankartrossen lyckligtvis sprungit.
Vi förlorade sålunda vårt ankare, men blefvo på samma gång af med
fisken, eller, om man så vill, han med oss. Flera månader
efteråt träffade vi på hemvägen samme hvalfisk flytande död på
nästan samma ställe. Jag ljuger icke, om jag säger att
han var väl en fjerdingsväg lång. Naturligtvis var det icke möjligt att
ta mycket af en sådan bjesse ombord, och derför satte vi ut båtarne och
afskuro med mycken möda hans hufvud, i hvilket vi till vår stora
belåtenhet återfunno icke blott vårt ankare, utan äfven bortåt 40 famnar
tåg, hvilka hittades i en ihålig tand i venstra underkäken. Det var det
enda märkvärdiga, som inträffade under denna resa. Men vänta litet! Jag
hade så när glömt en annan tilldragelse, som kunnat komma att stå oss dyrt
nog. Då vi på bortresan fördes i släptåg af hvalfisken, fick skeppet en
läcka och vattnet rusade in så häftigt att vi, äfven med tillhjelp af alla
våra pumpar, icke skulle kunnat hålla oss flott en halftimme. Lyckligtvis
var jag den förste, som upptäckte faran: läckan var minst en fot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>