Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Kapitlet. Baron Münchhausens hundar och hästar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vildt, och det dröjde icke länge förr än min hund stod för en kull på
säkert sina två, tre hundra rapphöns. Jag höll stilla och väntade på
min hustru, som skulle komma i sällskap med min löjtnant och en betjent.
Jag väntade och väntade, men ingen kom. Till sist vardt jag
orolig och vände om för att se hvart de tagit vägen. När jag ridit
ungefär halfvägs, fick jag plötsligen höra dofva jämmerrop, som tycktes
komma från mycket nära håll. Men ingen menniska syntes till i mitt
granskap. Jag hoppade af hästen, lade mig ned på marken och lyssnade,
och då icke blott hörde jag att denna klagan kom från ett ställe
under jorden, utan kunde också tydligt skilja mellan rösterna, min
hustrus, löjtnantens och betjentens. Nu rann det mig i sinnet
att det fans ett stenkolsschakt alldeles i närheten och jag tviflade
icke ett ögonblick på att min stackars hustru och hennes
följeslagare hufvudstupa ridit ned i det. Jag sprängde i flygande
fart till närmaste by för att få tag i några grufarbetare, och efter
stora ansträngningar lyckades det oss slutligen att hala upp de
förolyckade ur schaktet, som var minst nittio fot djupt.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
