- Vet du, vad som är huvudskillnaden mellan Skåne, Halland och Blekinge å ena sidan, övriga Sverige å den andra? frågade jag Hedin, under det den socialt upprörda bilen hostade och snyftade och suckade och smågrälade oss ner till Malmö.
- Du vet, jag har aldrig varit i den här delen av Sverige förr, svarade han. När jag kom hem från Amerika, hade jag bil, men då åkte jag från Göteborg upp genom Västergötland. Men ska det vara en huvudskillnad, så tänker jag det är, att Skåne, Halland och Blekinge är framförallt slätt.
- Ingalunda, min gosse! Det är klent med slätt i Blekinge, och Gud vet, om inte Västgöta- och Östgötaslätterna för att inte tala om Närkeslätten och vissa delar av Upplandsslätten är lika utpräglade som Skåneslätterna.
- Va är det, då?
- Bostädernas byggnadsmaterial.
- Jaså!
- Du förstår, vi har tre huvudmaterial i Sverige: trä, sten och korsvirke eller liknande. Träet representerar för landet som helt 89,6 procent, stenen 7,1 procent och korsvirket 3,3 procent. Minsta procenten sten och korsvirke har naturligtvis Dalarna och Norrland. Det är bara en halv procent för sten och en femtedels procent för korsvirke. Har du sett något korsvirkeshus däruppe? Nej, inte jag heller, som jag kan minnas. Däremot har naturligtvis Dalarna och Norrland högsta procenten trähus eller 99,3 procent. I Mälarlandskapen har man 96,6 procent trähus och bara 3,2 procent stenhus, det är förresten ganska anmärkningsvärt, tycker jag, då man tänker på alla slott, herrgårdar och så vidare.
- Korsvirke, då?
- Bara en femtedels procent, alldeles som i Dalarna och Norrland. Och ungefär samma proportioner är det för Vänerlandskapen, alltså västra Sverige, eller om du vill ha exakta siffror, så har den delen 97,8 procent trähus, 2,1 procent stenhus och 0,1 procent korsvirke, egendomligt nog mindre korsvirkeshus än till och med Dalarna och Norrland. Sen börjar procenten för trähus att sjunka i östra Götaland men håller sig i alla fall uppe i 96,9 procent, det vill säga till och med lite högre än för Mälarlandskapen, medan stenhusen representera bara 2,8 procent, det vill säga mindre än Mälarlandskapen, och korsvirkeshusen står i en femtedels procent, alltså samma siffra som för Dalarna och Norrland. Du ser, att praktiskt taget Norrland, Mellansverige och östra och västra Sydsverige inte företer någon egentlig skillnad ur byggnadsmaterialets synpunkt. Men så kommer Skåne, Halland och Blekinge, och då är man med ens inne i en alldeles omvänd värld. Här sjunker trähusen från övriga Sveriges siffra 96 à 99 procent ner till bara 43,5 procent eller mindre än hälften, medan stenhusen stiger från de andra delarnas högst 3,2 procent upp till 36 procent och korsvirkeshusen från de andras femtedels procent till hela 20,5 procent. Det är ett annat land, och där har du huvudskillnaden mellan dessa de tre sydligaste landskapen och övriga Sverige klart och exakt angiven i officiella siffror.
Men det är en sak till, som är högst intressant, särskilt för oss under den här resan, och det är att jämföra husens ålder i de olika landsdelarna och nybyggnadsverksamheten. Och på det området ställer det sig så, att Mälarlandskapen har högsta procenten gamla bostäder eller 91,3 procent, sen kommer östra Götaland med 88,5 procent, så Skåne, Halland och Blekinge med 87,5 procent, Vänerlandskapen med 86,7 procent och Dalarna och Norrland med 83,1 procent. Och nybyggnadsverksamheten blir därmed lägst i Mälarlandskapen med bara 8,7 procent, sen följer östra Götaland med 11,5 procent, Skåne, Halland och Blekinge med 12,5 procent, Vänerlandskapen med 13,3 procent och Dalarna och Norrland med 16,9 procent.
Du förstår, av dessa siffror kan man dra en del slutsatser. För det första, att bostadstillståndet bör vara sämst i Mälarlandskapen, därnäst i östra Götaland, som vi just passerat, för det andra, att det bör vara lite bättre i Skåne än vad vi sett hittills, men inte så bra som i Västsverige och norra Sverige, där det enligt siffrorna bör vara bäst.
Och nu ska vi se, om verkligheten ger siffrorna rätt eller inte.
