Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sånger och Berättelser. Andra samlingen. Af Sju Signaturer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gerna, hvilka i den föreliggande historien blott måla
flyktiga situationer, om man undantager den sista;
och hans karakterer skola då äfven bli mera sannt
menskliga d. v. s. mera älskvärda och poetiska,
än hvad nu är fallet. Stycket, som för öfrigt i anläggningen
har en märkvärdig öfverensstämmelse med Alfred
de Musset’s drama "On ne badine pas avec l’amour",
utmärker sig som detta för en öfvervägande lyrisk
hållning, och bjuder äfven liksom "Fjalars" diktning
på en del af dessa föga sägande egenskapsord,
som armbågas om en viss plats i dikten, utan att
synnerligt bidraga till karakteristiken. Man har
kallat orden för tankens kläder, och i poesien böra
de naturligen vara det ännu mera än i lifvet. Men
är det så, så böra de väl icke skäras till som vår
oplastiska moderna drägt, hvilken döljer både en
ful och en vacker gestalt, utan att sätta annat än
ett fullkomligt likgiltigt och karakterlöst i dess
ställe. All drägt, äfven tankens, är antingen ideal
eller naturalistisk: fri som den Grekiska manteln,
hvilken ej dolde, utan förrådde gestaltens skönhet,
– eller åtsittande och stramm, återgifvande hvarje
detalj
"Troget som klädningen fäst uppå den badande
flickan".
"Fjalar" och "Daniel" hålla en viss midt mellan båda,
alltid derigenom löpande fara att bli i någon mån karakterlösa.
När äfven i detta formella hänseende kampen
med stoffet är öfvervunnen, skall den ena måla
naturen, den andra menniskan, hvar i sin stad sannt
och lefvande, och särskildt skall "Daniel" med sina
poetiska berättelser bryta en ny och tacksam väg inom
vår literatur, som väl kan sägas behöfva en förmedling
mellan den lyriska och episka skaldekonsten. – Äfven
signaturen "K." har försökt sig inom den berättande stilen, men
han har, enligt vår tanke, ännu mindre än "Daniel"
lyckats komma till ett tillfredsställande resultat,
hvilket har sin enkla grund deri, att han är en
uteslutande lyriker, och dertill en stämnings- och
känslolyriker af så afgjord art, att hans poesi gör
nästan samma obestämbara intryck som en tondikt. Den
på prosa affattade berättelsen "Sommarstycke" skildrar
ett lif, hvars former förflyta i ett blått fjerran,
och personerna på den försvinnande bakgrunden
likna dimbilder, – ädla, men overkliga, saknande det
konkreta lifvets många vänligt tilltalande smådrag. Så
äfven i "Lyriska fantasier", der författarens för
mindre lyriska stycken väl passande form blifvit
anbragt på en hel cykel af sånger, hvilka vilja
skildra en liten historia, men ej kunna det, emedan de
likna en musikkomposition af bara ackord, saknande
melodi, och derför trötta genom den oupphörliga
vaggningen på dunkla känslovågor. Deremot bär det
lilla lyriska stycket "Gåta" det säkraste vittne om
att vara verkligt kändt och genomlefvadt, och det
hör äfven i sitt slag till de bästa i samlingen, samt
utgör en värdig syster till de i förra samlingen af
samma signatur förekommande förträffliga små lyriska
sångerna.
Om den nya signaturen "Sigurd Slembe" våga
vi icke yttra något bestämdt omdöme, då han tydligen
genom en mindre grad af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
