Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Internationella Handels- och Sjöfartsfördrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
479
alltmer började betraktas såsom nationens
allra vigtigaste. Alla möjliga slags industrier
gynnades nu genom införselförbud för täflande
utländska produkter, och på samma gång sökte man
äfven utestänga sådane, som öfvade ett alltför
ofördelaktigt inflytande på handelsbalansen, särdeles
Fransyska viner och lyxartiklar. Anden var sådan,
att då med fredstraktaten i Utrecht förenades ett
handelfördrag, för att i någon mån lätta utbytet
mellan Frankrike och England, uppväcktes deraf en så
stark ovilja i både landet och parlamentet, att den
tvang till fördragets upphäfvande, ett skådespel,
som man nära nog fick se förnyadt år 1786. Ke-dan
1721 års parlament formulerade den satsen, att endast
utländska råvaror borde få i landet införas, på det
de sedan måtte förädlade åter utföras och landet
vinna skilnaden i värdet, en sats, som i öfver 100
år betraktades såsom ett ekonomiskt axiom.
Denna Englands handelspolitik bestämde i ej ringa grad
Frankrikes, liksom äfven andra länders. Ty ehuruväl
Col-bert först i detta rike införde skyddssystemet,
voro likväl hans tulltariffer särdeles moderata,
och det är först i slutet af 17:de seklet, och ännu
mera under det derpå följande, som det utbildades
till ett fullständigt prohibitivsystem. Äfven här
förmåddes man visserligen dertill af öfvertygelsen
om systemets inneboende förmåga att alstra rikedom
och allmänt välstånd, men äfven, och i ej ringa grad,
af begäret att öfva repressalier mot Englands städse
mångfaldigade förbud eller stegrade afgifter för
Fransyska varor, och den ömsesidiga sträfvan att
utestänga hvarandras produkter kröntes äfven snart
med den framgång, att handeln mellan de båda länderna
var fullständigt reducerad till en smyghandel. Sannt
är likväl, att det äfven för andra nationer, om också
mindre strängt, tillslöt sina gränser, eggadt dertill
lika mycket af industriidkarnes eviga klagomål och
nya fordringar på skydd, som af hvad det ansåg en
upplyst omsorg om sin ekonomiska förkofran kräfva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
