Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Internationella Handels- och Sjöfartsfördrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474
gafs främmande makt, var, då denna direkte dit
importerade egna produkter i egna fartyg, men äfven
detta"medgifvande inskränktes betydligt genom höga
extra afgifter och tullar, hvarmed belades sålunda
införda varor. Det är detta inkrånglade, handelns
fria rörelse fullständigt fjettrande system, som
man länge tillskrifvit förtjensten af Englands
starka kommersiella utveckling, ehuru väl detta i
senare tider be -stridts och landet äfven sjelft
godvilligt uppgifvit denna sin sjöfarts "magna
charta". Här vilja vi blott anmärka, att, redan då
detta system antogs, England vunnit en sådan betydelse
såsom sjömakt, att det kunde med våld upprätthålla
sina dyrbara navigationslagar och gå segrande ur
striden med verldens dåvarande främsta nation på
hafven. Deri,-äfvensom i Engelsmännens ovanliga
energi och företagsamhet, ligger väl förklaringen,
huru handeln kunnat lefva och blomstra under skyddet
af en lagstiftning, så restriktiv, att den i vanliga
fall måste qväfva både den nationella produktionen
och handeln.
Frankrikes sjöfartslagar, ungefär samtida
med Englands, voro dock af en mycket mildare
beskaifenhet. Kedan tidigt hade äfven här vidtagits
partiella åtgärder till den nationella sjöfartens
skydd, såsom under Ludvig XI, Frans I och Henrik IV,
men de hade dock till största delen för-blifvit utan
någon praktisk betydelse. Under Fouquet, Colberts
närmaste företrädare, utfärdades dock den bekanta
förordning, som med en differentialafgift af 50
sous par tonneau belastade utländska fartyg, såväl
vid internationell skeppsfart, som vid hemfarten
mellav-Fransyska hamnar. Ehuru väl denna afgift
sedermera betydligt höjdes, förblefvo dock under
hela 18:de seklet de Fransyska sjöfartslagar ne
jemförelsevis särdeles liberala, äfven om man ej
tager i betraktande, att Frankrike ej strängt vidhöll
dem. Ty för Holländarne, mot hvilka förordningen
ursprungligen var riktad, upphäfdes den redan genom
freden i Utrecht, och en mängd enskilda fördrag
utsträckte sedan denna navigationsfrihet äfven till
andra nationer. Endast för kustfarten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
