Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Shakespeare och hans kommentatorer, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468
hvars enkla mensklighet och oförvillade blick för det,
som är äkta och gediget i lif och natur, i stundens
flyktiga bilder och historiens (jviga gestalter,
hvars omutliga sanningskärlek och orubbliga instinkt
för allt, som är rätt och godt, nödvändigt måste göra
honom till en af de mest hälsobringande uppfostrare
i esthetiskt hänseende för en tid, som framför allt
behöfver kraft och sanning. Men denna inom konst och
poesi så kallade realism, som man väl må skilja från
den krassa naturalismen, är i sjelfva verket ingenting
annat än den sanna idealismen till skil-nad från
den falska idealismens eller rättare formalismens
fullkomliga tomhet och brist på innehåll; ty inom
det skönas verld kunna de båda motsatta begreppen
taga hvarandra i famn, alldenstund ingen skönhet
kan för oss framträda och blifva fattlig, såvida
icke det andliga eller innehållet fullt och klart
utpreglas i den sinliga formen. En slik fullständig
sammansmältning åter eger endast rum vid sådana
perioder, då den esthetiska utvecklingen kulminerar
under ett tidehvarf i mensklighetens historia; och
denna kulmination visar sig deri, att tidens bästa
krafter, koncentrerade ooh luttrade, sammanträffa
hos ett enda subjekt, i en enda konstnärsande,
samt inom denna existera jemte hvarandra i den
lyckligast afvägda harmoni. En sådan man var framför
alla andra Shakespeare, och derföre är och blir han
för alla tider den yppersta förebild i teckningen af
men-niskan och hennes verld, utom hvilken vi dödliga
icke ega föreställning om någon skönhet. Ty så som
han har knappt något stoftets barn blickat in i Guds
hemligaste verkstad, så som han har ingen med säkra
steg vandrat fram i de dunkla rymder, der lifvets
urkälla flyter, och sett mensklighetens genius ansigte
mot ansigte.
C. K. NYBLOM.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
