Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Shakespeare och hans kommentatorer, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466
I esthetiskt afseende gäller detta hufvudsakligast
den redan af oss berörda och af Ulrici, föröfrigt
skaldens grundlige kännare och tolk, uppställda
theorien för det historiska dramat , en theori,
byggd på Shakespeares i yngre dagar utarbetade
dramatiseringar af den Engelska historien,
och såsom lag för detta slags drama bestämmande
ett öfvervägande episkt behandlingssätt. En sådan
theori är en komplett villfarelse, såsom i synnerhet
Hettner i sin lilla skrift: "Das möderne Drama"
så förträffligt uppvisat. Är det historiska dramat
ett verkligt konstverk, säger han, så är det intet
annat än en rent psychologisk karakterstragedi med
alla denna konstarts lagar och vilkor. Om der emot
det historiska dramat för egen del gör anspråk på
alldeles särskilda egendomligheter, då råkar det
alltid och öfverallt i förvillelser, som blifva så
mycket förderfligare, ju ifrigare de sträfva att
skaffa sig anseende af orubbliga naturlagar. -
Om nu detta vore den så mycket omskrifna, och dock
så ofta misstydda, skaldens högsta betydelse för
konsten och dess filosofi, så är det lätt att se,
hvarföre man just i vår tid och äfven speciellt i
vårt land är eller åtminstone bör vara så nitisk
att påpeka honom som ett helsobringande föredöme,
som aldrig för mycket kan studeras och aldrig för
ofta påpekas för ett tidskifte, som otvifvelaktigt
genom subjektivismens Öfverhandtagande inom konst och
poesi råkat in på en farlig afväg. Det är, såsom vi
flere gånger anmärkt, inom den. falska idealismens
Alexandrinska efterblomstrings-tid vi nu lefva,
representerad hufvudsakligen af tvenne vigtiga
fakta, nemligen den öfverhandtagande ifvern för
öfver-sättningar samt den stora uppsjön på poetiska
alster af personer, som anse poesiens väsende ligga
i en mera eller mindre talangfull lek med de tomma
formerna utan insigt i den nödvändiga satsen, att
hvarje form, äfven den herrli-gaste, betyder intet,
om den ej är det lefvande, organiska, sjelfskapade
uttrycket för en individualitet, som vet att fylla
den och gifva den lif och sanning. Ty en lögn af
lika skadlig och förkastlig art som den theoretiska
osannin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
