Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Shakespeare och hans kommentatorer, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
437
inneboende betydelse, då deremot i moraliteterna
hufvud-vigten ligger på det sedliga intresset, på
den abstrakta moraliska läran, alldeles afsedt från
dess inhöljande i en verklig, påtaglig handling. Den
ensidiga utvecklingen hvar för sig af dessa två
grundbestämningar i det Shakespearska dramat, sådant
som vi nu känna det, har varit i hög grad fördelaktig
för den kommande sammansmältningen af dem båda till
denna undransvärda enhet af poesi och moral, hvars
ändamål efter skaldens egna, märkvärdiga ord i Hamlet
är "att hålla fram liksom en spegel för naturen,
att visa dygden dess egna anletsdrag, lasten dess
egen af bild, och det nu lefvande slägtet, som är
samtidens kropp, ett troget aftryck af dess gestalt".
Eedan innan dessa skådespel blifvit folkets egendom,
hade i dem inkommit ett element, som sedermera
i mästarens hand blef ett mäktigt medel till
ännu kraftigare och fullare framställning af det
verkliga lifvet i dess underliga vexling af allvar
och löje. Kyrkan sjelf hade nemligen tilllåtit,
att den allvarsamma handlingen ibland afbröts af
lustiga mellanspel, för att under den långvariga och
ofta tråkiga föreställningen hålla åskådarnes lynnen
uppe, hvarvid oftast djefvulen sjelf uppträdde såsom
lustig person i lastens sällskap. I Frankrike voro
sådana mellanspel isynnerhet vanliga, och man har
underrättelse om ett mysterium, upp-fördt i början af
1300-talet, hvarvid mellanspelet bildades af räfvens
lefnadshistoria. Mäster Mickel uppträdde först
som doktor, sedan som prest, messade förträffligt,
avancerade till biskop, erkebiskop, påfve, - och
spisade derunder som förr höns och ankor. Från
Frankrike kommo dessa mellanspel öfver till England
och blomstrade företrädesvis vid hofvet, der de
utfördes af narrar och gycklare samt utgjordes af
lustigt skämt öfver det verkliga lifvet, sedan
de lyckligt arbetat sig ifrån den allegoriska
framställning, lånad från moraliteterna, i hvilken
de först uppträdde. Till sådana föreställningar hör
utan tvifvel det för alla välbe-
Svensk Liter. Tidskrift. 18G5. H, VII.
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
