Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roms katakomber, af F. W. Häggström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förundra sig; det är snarare förunderligt, att han
i allmänhet förmått hålla sig qvar på den lugna,
oveldigt pröfvande forskningens ståndpunkt så, som
han det gör. Förlänas honom helsa och krafter att
utföra det jättearbete, han tagit sig för, kan deraf
ej skördas annat än vinst och den måhända större
för protestantismen än katolicismen. Billigheten
fordrar ock det erkännande, att den nuvarande
påfven, så betryckt än hans ställning i verldsligt
afseende är, på ett berömvärdt sätt och efter bästa
förmåga understödjer den outtröttlige forskaren
i hans mödosamma och äfven kostsamma arbete. Men
vi återvända till katakomberna. Man har uppkastat
den frågan: huru mäktade den fattiga, förtryckta,
förföljda flock som utgjorde den första kristna kyrkan
i Rom, utföra sådana jättearbeten som katakomberna
äro? För att besvara denna fråga måste vi först och
främst erinra derom, att katakomberna äro ett verk af
minst 300 år. Och vidare är att taga i öfvervägande,
att den äldsta kristna kyrkan, om man undantager den
vanvettige Neros och Domitiani snart öfvergående
grymheter mot de kristna, alldeles icke, såsom så
ofta upprepas och eftersäges, var förföljd eller
förtryckt, samt att den tidigt nog vann anhängare
bland de rikaste och ädlaste slägterna och till och
med inom kejsarborgen sjelf. Det är fullkomligt
säkert, att de kristne under hvad man kallat den
romerska kejsartidens gyllene tidehvarf, från Nervas
till Hadrians och Antoninernas regering, åtnjöto
en lång och, om man undantager enstaka utbrott af
hopens fanatism, ostörd fred och i följd deraf voro
i ständig och ohämmad tillväxt. Det förutsätter
antingen okunnighet eller förvrängning att tala
om den äldsta kristna kyrkans historia såsom en
enda oafbruten förföljelse och om de kristne såsom
ett ljusskyggt under jorden sig döljande slägte, i
ständig fara för sina grymma fiender. De skyddades
af lagen, de såväl som andra religionsbekännare,
så länge de ej missbrukade sina sammankomster till
politiska ändamål. Då kunde det hända att regeringen
förfor med stränghet, och dock finner man t. ex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
