Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om betydelsen af konsthistoriens studium, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
erkändes de som ideal för mensklig gestaltning,
och Kristusbilden försattes med dessa elementer,
blott i afsigt att behålla honom ren och sublim. Och
när då vid reformationstiden, med hvilken denna
de hedniska verkens inflytande sammanfalla, allt
till kyrkan hörande ordnades på nytt ifrån Rom
och genom Tridentiner-mötet en ny organisation af
kyrkotukten kom till stånd, samt för den nybildade
kyrkan motsvarande bildliga framställningar blefvo
nödvändiga, erhöll den genom Rafael och Michel-An-gelo
förnämligast framställda Kristustypen officiell
kyrklig giltighet. De äldsta kristna hade ansett och
användt Apollohufvudet såsom deras mästares skönaste
bild: nu trädde Apollo ånyo i sin rätt, men ined
en tillblandning af det väldiga Jupitershufvudet
i Vatikanen, kalladt Jupi-ter från Otricoli,
hvilket anses återgifva typen i Phidias’ berömda
Olympiska bild. Kristi hufvud på Michel-Angelos
yttersta dom synes direkte arbetadt efter Apollo
di Belve-dere med sitt uttryck af stolt gudavrede,
under det anletet på Kristus, der han ligger i modrens
sköt, i samme mästares fyratio år yngre verk i S:t
Peters dödskapell i Rom, ännu har en anstrykning af
Byzantinsk behandling.
Trots denna enhet i uppfattningen, som utmärkte
17:de århundradets måleri, gjorde sig dock i
utbildningen af det Spanska och Franska måleriet
samma olikhet gällande, som skiljer den Spanska och
Franska katholicismen från den Italienska. Om man
jemför taflor af spanjoren Mu-rillo, fransmannen
Lebrun och italienaren Gluido Reni, så skall man
lätt finna på en gång deras afhängighet af Rom och
deras olikhet i åskådning. Osanna äro de alla tre, ty
redan nu inträdde den omständigheten hämmande, att här
skulle målas, hvad som icke kunde målas. Man skulle
tillfyllestgöra icke den egna trons, utan ett mäktigt
presterskaps fordringar. I alla de Kristusbilder, som
dessa tider frambragt, finnes intet verkligt rörande
drag, med huru briljanta medel man än sträfvade att
åstadkomma rörelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
