Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om betydelsen af konsthistoriens studium, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372
Men har icke Hegel gifvit kejsaren hvad kejsaren
till-hörer och hyllat de bildande konsterna på
det sätt dem vederbör? Javäl, delvis och i vissa
detaljer har han gjort det, och inom den Grekiska
skulpturen har, som bekant, hans ideal fått sin högsta
uppenbarelse. Men denna ensidighet att hålla sig till
den del af konstens vida rymd, der, historiskt taget,
det värdigaste innehåll, den mest ideala uppfattning
af den sköna menniskan såsom skön betens högsta
mått framträdt i den fullkomligaste form, har hämnat
sig på särskilda punkter i systemet. Dels hafva de
enskilda konsterna blifvit hänvisade till historiska
konstformer, inom hvilka de visserligen fått ett
uttryck, men dock icke det enda, och långt ifrån
det högsta; så har t. ex. byggnadskonsten blifvit i
systemet för symmetriens skull intvungen i Orientens
förebådande symboliska konst, ehuru den under Grekerna
först fick en fri utveckling och sedan genom gothiken
blef det trognaste uttrycket för medeltidens dunkla
sträfvanden. Dels har han blifvit tvungen att till
förklaring upptaga oafvis-liga historiska fakta,
hvilka icke läto bortresonnera sig, men egentligen
borde såsom fremmande och utbördingar förvisas från
den trånga krets af förnäm idealskönhet, som enligt
Hegel uttömmer det skönas begrepp utan att lemna
ringaste rum åt det karakteristiska, det komiska, det
humoristiska och allra minst åt det sublima, som kan
ligga i det onda, hvilka alla dock såsom uttryck hvar
på sitt vis för något menskligt och lefvande hafva sin
fullt berättigade plats inom skönbetens verld, när de
blott erhållit den form d. v. s. den pregel af harmoni
och lagbundenhet, eller af kraft och konseqvens,
som ensamt kan göra allt lif, all verksamhet till
föremål för esthetiskt välbehag och på samma gång
till en länk på sitt sätt i det skönas rike. Att
detta rike är lika stort som den menskliga tillvarons,
att der lif finnes, der kan äfven finnas skönhet, att
hvarje yttring af detta lif har rätt eller åtminstone
möjlighet att bli betraktad och behandlad från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
