Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om betydelsen af konsthistoriens studium, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
om vidden af de dimensioner, hans byggnad en gång
skulle taga, eller om de frukter, efterverlden
skulle skörda af de frön, han nedlagt i en tacksam
jordmån. Det var i Tyskland för omkring 40 år sedan,
som intresset för konsten samt den vetenskapliga
betraktelsen af dess alster och undersökningen af dess
område började att taga fart, och numera, sedan sådana
verk som Kuglers, Schnaases och Ltibkes bearbetningar
af konstens häfder i deras helhet eller af enskilda
sidor och partier af utvecklingen framstått, har
också konsthistorien blifvit en vigtig vetenskap,
hvars nödvändighet och nytta allt mer och mer klart
inses, äfven af dem, som förut skakat på hufvudet och
ansett det vara qvinnors eller svärmiska ynglingars
och odågors sysselsättning att se på taflor och
teckningar, att bedömma statyer och byster, att
tänka på linier och färgsammansättningar, att se på
gruppering och ställningar, att kriticera kostymer
och draperier.
Javäl, med de föreställningar, man haft om sakens
betydelse och svårighet, och efter det sätt, hvarpå
den esthetiska uppfostran hos oss handhafts och ännu
hand-hafves, är det sannt, att hela sysselsättningen
varit ansedd mera som ett qvinnogöra än karlavulet
och manligt. Vi behöfva blott tänka på det, som
ligger närmast till hands för oss, ty vi hafva
troligen alla åtnjutit undervisning i teckning. Vi
behöfva blott påminna oss lifligt det trälaktiga
aperi, som bedrifves, då man sätter sig ned att på
fullt allvar göra efter hvarje streck, hvarje punkt,
som en annan dragit på ett velinblad, i stället att
hvar och en bör sättas att betrakta ett föremål i
verkligheten samt söka på sitt sätt återgifva det;
ty hvar och en har dock sitt sätt, och med lämplig
ledning är det alltid det bästa för honom. Sådant kan
man väl kalla slafarbete i jemförelse med den svåra;
men fria uppgift, som t. ex. den äkta tecknaren har,
då det förelägges honom att framställa en lefvande
figur med alla menniskokroppens invecklade och
svårtydliga linier och ytor. Det är i sanning en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
