Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvinnans rättsliga ställning enligt forn-Romersk och Germanisk rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
voro så individuelt utpreglade eller deras kult
så fast ordnad. Huru liten vigt man fäste vid
dessa religiösa förhållanden bevisar redan den
omständigheten att kristna och hedningar ganska ofta
ingingo äktenskap.
Ordet connnbium afser den politiska qvalifikationen
till afslutande af äktenskap. Men man måste äfven
göra afseende på personliga förutsättningar af
annan art, hvilka också kunna betecknas såsom
vilkor för jus connubiii vidsträcktare mening,
då möjligheten af ett äktenskaps ingående beror på
dem. Härvid komma synnerligast för-vandtskap och
ålder i betraktande. Äktenskaps ingående mellan nära
anförvandter strider mot alla i någon mön kultiverade
folks känsla. Hos Romarne var från början äktenskap
förbjudet mellan ascendenter och descendenter och
mellan alla personer som, om ock blott för en tid,
stodo i liknande ställning till hvarandra, nemligen
stjuf-föräldrar och stjufbarn, svärföräldrar
och svärbarn, adoptivföräldrar och adoptivbarn,
äfvenså mellan syskon. Germanerna hade en likadan
känsla, om den också icke var så skarpt utpreglad
och hufvudsakligen först genom den senare Romerska
rättens och kyrkans inflytande tog gestalt i fasta
rättssatser och fick en motsvarande utsträckning.
Omogen ålder utgör äfven både hos Romarne och
Germanerna ett hinder för ingåendet af en riktig
äktenskapsförbindelse. Gassar och Tacitus berömma
hos Germanerna att de ej förtidigt gifta sig. Men
afslutandet af en förlothing, som uppgjordes af
brudgummen och brudens föräldrar eller af föräldrarne
å båda sidor sinsemellan, var oberoende af brudens
ålder i ena fallet och af båda barnens i det
andra. Hos Romarne fordras till förlofning en ålder
af blott sju år och äfven hos Germanerna förekomma
sådana barnförlofningar. Likväl voro de på alla tider
sällsynta och blifva senare, när brudens fria bifall
till äktenskapets ingående vann lagligt erkännande,
rent af förbjudna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
