Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvinnans rättsliga ställning enligt forn-Romersk och Germanisk rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
hans och hans familjs skydd i stället för
skyldemännens. En öfvergång från den ena familjen
till den andra, ett öfverflyttande af skyddsmakten’
från skyldemännen till maken måste derför ega rum. Vi
skola senare se, att och hvarför detta ej skedde i
lika omfång hos Romarne och Germanerna; hos Romarne
behöfde ej målsmanskapet nödvändigt öfvergå på
maken, men om det öfverflyttades, så tillintetgjorde
det fullständigt det juridiska familjebandet med
blodsförvandterna; hos Germanerna öfvergick makten
öfver hustrun nästan alltid på maken, men lät i
alla fall en rest af det gamla skylde-mans skyddet
bestå. Detta sammanhänger med en djupt liggande
skilnad mellan den Germaniska och den Romerska rätten,
hvilken längre fram skall framställas.
Husfaderns makt öfver sin familj bar nu i äldsta
tiden en gestalt, som juridiskt betraktad knappt kan
skiljas från en förmögenhetsrätt. Familjemedlemmarne
tillhöra husfadern så, som slafvar, djur och saker
tillhöra honom. Det latinska ordet familia betyder
allt hvad som tillhör huset, anförvandter, slafvar,
förmögenhet; och äfven i Tyska språket kunna spår
till ett dylikt föreställningssätt uppvisas. Att den
naturliga kärleken, seden och slägtens moraliska
inflytande medförde en annan behandling af barnen
än af slafvarne eller husdjuren ändrar ingenting i
förhållandets juridiska beskaffenhet.
Det var derföre ganska naturligt att, när en fader
öfverlenmade sin dotter till äkta åt en man, helt och
hållet samma formaliteter iakttogos, som voro öfliga
vid af-yttrandet af ett förmögenhetsobjekt- Hvad den
Romerska rätten angår, åsyfta vi här synnerligast
äktenskapets af-slutande genom coemptio. Äktenskapet
genom confarreatio är väl, såsom det synes, den äldsta
formen men egde likväl blott rum för patricier och
hade sin grund i den Forn-italiska sacralrätten. Det
religiösa momentet undanträngde här det borgerliga
och ersatte det. Coemptio är tydligen för den äldre
Romerska rätten det regelmessiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
