Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finsk Literatur: Kalevala, öfvers. af K. Collan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
slagit ut sina skott på folkets egen stam och utgör
ett troget uttryck af grundstämningen i dess lynne
samt är en trogen spegel för dess åskådning och
landets natur, en sådan dag måste med fullt skäl
betecknas såsom en punkt af högsta betydelse i
folkets historia. Det är liksom det dermed finge
ett standar, kring hvilket det kan samla sig, en
helgedom, der det ser sina bästa skatter förvarade,
en symbol i allra högsta betydelse för sitt lif
och sin odling. Ett sådant märke har Finlands folk
fått genom upptecknandet af de urgamla, i landets
skogar sedan äldsta tider fortlefvande sånger,
hvilka samlats i "Kalevala", och hvilka nu för
andra gången försvenskas, dock i betydligt förökad
och fullständiggjord form. Och, i sanning, Finland
kunde aldrig i en lyckligare stund få en sådan skatt,
än just då dess unga, uppspirande nationalitet efter
slitningen från Sverige började känna sig lefva .som
en planta på egen hand och behöfva ett säkert skydd
mot hotande frost och storm. Det ligger en förunderlig
makt i slika okonstlade, omedelbart framsprungna
skildringar från ett folks barndomsålder, hvilka möta
oss här, likasom i hvarje ursprunglig sagoskatt från
ett lands yngre dagar. När man t. ex. kommer från
"Oilando Furioso" till Kalevala, så är det som om
man från det berusande och döf-vande lifvet i en
magiskt belyst, med all konst och prakt utstyrd,
Tivoli-trädgård kom ut i en stilla susande granskog,
der knappt ett ljud stör naturens högtidliga frid. Det
kan väl vara, att vi nordbor genom inflytandet af
vårt afskilda läge och det lynne, vår natur meddelar
åt oss, äro något ensidiga i våra tycken och derföre
helst hålla oss till det, som liknar, hvad vi sjelfva
känna till, och det lif, vi sjelfva lefva. Derför
gäller äfven om oss i vidsträckt mening Kalevalas ord:
Bättre uti hemmet smakar
Vatten ur en sko af näfver,
Än i obekanta nejder
Honing, drucken ur en guldskål.
Kalevala, som med allt skäl blifvit det Finska
folkets palladium, kan derföre äfven af oss räknas
som en tillökning i nordens poetiska nationalrikedom
genom grundstämningen i sångerna och färgen i de
skiftande, men dock i någon mån enligt den natur, som
de efterbilda, entoniga taf-lorna. Den, som Önskar en
fullständig redogörelse för Kalevalas historia och
innehåll, hänvisa vi till den af den kompetentaste
kännare skrifna uppsats i Ny Illustrerad Tidning (N:o
22 och följande), som har till föremål Kalevala. Dock
- det är sannt - hvad innehållet beträffar, hänvisa
vi icke dertill, ty ingen beskrifning i verlden
kan återgifva den enkla, tro-hjertade ande, hvilken
stundom både rörande och roande derur framblickar. I
detta fall hänvisa vi naturligtvis först och främst
till dikten sjelf, och exempelvis anbefalla vi den
fjerde sången, med sin teckning af den unga Ainos
förtviflan deröfver, att hon måste giftas med den
gamle Wäine-möiuen, samt hennes sorgliga ändalykt,
sedan hon flytt från sitt barndoms-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
