Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bernhard Elis Malmström. Utkast till ett skaldeporträtt af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svenskt skaldehjerta har klappat varmare för fosterlandet
och dess minnen, för Sveriges natur och folk, hvilken
har mera ädelt dithyrambiskt sjungit vinets lof, mera rent
och ridderligt tecknat kärleken i dess olika skiftningar?
Hvilken har vackrare uppfyllt minnes-sångarens ofta
ganska svåra, alltid mycket grannlaga kall, hvilken har
tecknat en bild från södern sannare och präktigare än han
t. ex. i täflan från sjön Trasimenus? Och slutligen —
hvilken har i känslan af sin ensamhet i lifvet och i det
klara medvetandet om sitt eget hjertas omätliga förlust
skänkt en renare och oinskränktare hyllning åt
menniskoslägtets andra hälft än han i “Segrarinnan“, eller
hvilken har i erkännandet af sin egen och all jordisk storhets
otillräcklighet inför det eviga och gudomliga sjungit en
mera sannt kristlig och på samma gång en mera sannt
manlig och sjelfbesegrande offersång än hans “Ödmjuker
Er“, som till tiden bildar slutlänken i kedjan af hans
“Dikter“?
Vi hafva med flit sparat till sist att yttra oss om det
märkvärdiga dramatiserade stycket “Julianus“, som
härstammar från Malmströms kraftfullaste ungdomsålder och första
gången vid sidan af hans enthusiastiska sång till
“Fosterlandet“ framträdde för allmänheten i den år 1841
utkomna poetiska kalendern “Linnsea Borealis“. Om denna
dikt icke är skaldens mest fulländade, så är den utan
gensägelse hans egendomligaste verk och just det, som
anande pekar öfver på rymder, dit han aldrig hann eller
aldrig fick hinna. Eller skulle det vara en illusion att
från denna med mästaredrag tecknade scen ur den
kejserliga affällingens betydelsefulla lefnad sluta till aldrig
utvecklade anlag för plastisk och objektivt lefvande konst
i högsta betydelse? Vi tro det icke; ty den, som med
ett så klassiskt sinne och en så afgjordt på det plastiska
i poesien riktad hug förenar förmågan att i några få
stora och genomträngande drag outplånligt teckna en
karakter af en sådan storhet som Julianus, så att man icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
