Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om humorns betydelse, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för sin verksamhet. Allvar kan intet annat erhålla
än det, som har ett väsendtligt innehåll, i hvilket
sanning, godhet, kärlek, dygd eller dylikt fått
ett uttryck; men då allt är sken och hyckleri för
konstnären, så är äfven allt detta, dygd, kärlek,
godhet, sanning o. s. v. sken och skuggor, hvilka han
när som helst kan upplösa, och derför ega de intet
absolut värde. Visserligen kan min skapelse ega värde
för andra, hvilka fatta den, som om jag haft fullt
allvar med dem. Arma stackare, de äro narrade. De ega
icke samma genialitet, samma klara blick som jag att
se, huru alla menniskans dyrbaraste intressen icke äro
annat än illusioner, tomma skapelser af hennes egen
fantasi, utan de falla ned och tillbedja afgudarne,
de tro på ära och dygd och odödlighet och sanning och
kärlek, hvilka dock icke äro annat än såpbubblor,
hvilka jag med en pust kan tillintetgöra. Dock —
jag gör det icke; det vore synd, om folket skulle
förlora sina käraste drömmar. Nej, jag skrifver och
predikar för dem om alla dessa idéer, liksom om de
vore verkliga, ehuru jag som geni vet, att de icke
äro det. Jag behandlar verlden ironiskt. — Detta
är betydelsen af den mycket omtalade ironien, med
hvilken så stort ofog drifvits inom den romantiska
skolan i Tyskland, och från den härstammar all den
konstförgudning och den konstnärernas och skaldernas
sjelfförgudning, som var ett af kännetecknen på denna
skola. Det är inom denna med den nyare filosofiens
utveckling noga sammanhängande romantiska skola, som
den nyare humorn, åtminstone inom Tyskland, haft sina
våldsammaste förfäktare, och man bör lätt kunna fatta,
huru för en sådan, med hela verlden, med allt högt och
heligt lekande, egoistiskt sjelftillbedjande, åt sina
egna genialiska nycker blindt sig hängifvande åsigt
som den romantiska ironien, skulle med begärlighet
upptaga en framställningsform, hvilken så enkom
tycktes lämpad för hennes behof som humorn. Och dock
ligger mellan denna ironiska verldsåskådning och den
äkta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
