Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kunna vi veta något om Gud? Af C. P. Wikner. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
är derföre så litet hinderligt för kunskapen, att det
tvärtorn för denna kunskap blir ett nödvändigt vilkor.
Det tredje inkastet hemtades från den
omständigheten, att Gud såsom den fullständiga
realiteten skulle vara all realitet, så att
ingen annan än Han skulle kunna finnas, och
då icke heller någon, som förnumme Honom. Äfven
detta inkast är hemtadt från motsättningen mellan
förnimmande och förnummet och innebär den
ovilkorliga förutsättningen, att den, som
förnimmer, i sjelfva sitt förnimmande skulle
vara skild från det, som förnimmes. Att detta
är oriktigt, inses bland annat deraf, att om det
vore sannt, Gud aldrig skulle kunna förnimma sig
sjelf, då likväl Hans kunskap om sig sjelf måste
vara den enda fullständiga kunskapen om Gud.
Vi hafva visat, att så långt en verklig kunskap
eger rum, så långt är den förnimmande med det
förnumna identisk. Alltså: i den mån vi om
Gud ega en verklig kunskap, äro vi ett med Honom,
och tvärtom. Då således en innerligare
enhet med Gud medförer eller innebär om
Honom en större kunskap, så är det gifvet, att om
Guds absoluta realitet nödvändigt skulle medföra
vårt sammanfallande med Honom, sådant aldrig
med afseende på kunskapen kunde betyda annat,
än att Hans kunskap blefve vår, och det vore ju
icke kunskapens upphäfvande. Men frånvaron af allt
annat-vara i förhållande till det absoluta kan endast
från en rent absolut synpunkt komma i fråga,
och betyder då ingenting annat, än att den absoluta
synpunkten är den absoluta kunskapen, och att denna
ej är någonting annat än det absoluta, hvarken mer
eller mindre. Ett sammanfallande af menniskan med
Gud skall således aldrig inträffa; ty redan detta
"skall" finnes till endast för en relativ uppfattning,
förutsätter alltså denna, förutsätter, att
menniskan icke sammanfaller med Gud. Deraf följer
nu visserligen också, att menniskans kunskap om
Gud aldrig skall sammanfalla med Hans egen, eller
att hennes kunskap om Gud aldrig blir absolut.
Svensk Liter. Tidskrift. 1865. H. IV.
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
