Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kunna vi veta något om Gud? Af C. P. Wikner. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
och i sådant fall blefve det alltså en minskning af
verklighet, om en öfvergång från det senare till det
förra egde rum. Med afseende på detta inkast behöfva
vi blott erinra om det, som för hvarje tänkande
menniska ligger i klar dag, nemligen att ingenting
kan vara förnummet utan genom ett förnimmande, att
följaktligen för hvarje moment eller grad af det
förra nödvändigt måste tänkas ett motsvarande moment
eller grad af det senare, eller att ju mera något
är förnummet, desto mera måste då vara förhanden
af förnimmande, och i sjelfva verket precist lika
mycket af hvartdera. Begge äro alltså i hvarje fall
lika verkliga, och då medförer det ju ingen förlust
af verklighet, om en öfvergång skulle ega rum från
förnummet till förnimmande, från objektivitet till
subjektivitet.
Häruti ligger svårigheten således egentligen
icke. Det verkliga är icke det förnumna i motsats
mot förnimmandet, utan det verkliga är det genom
förnimmandet förnumna. En svårighet qvarstår
dock alltid. Om kunskapen vore en öfvergång från
objektivitet till subjektivitet, i den mening att
det, som förut var objektivt, nu blefve subjektivt;
så må, efter det sagda, medgifvas, att detta icke
vore öfvergång från verklighet till overklighet, men
medgifvas måste också, att det vore öfvergång från
en verklighet till en annan, och detta är alldeles
tillräckligt för att göra kunskapen omöjlig. En
kunskap, på detta sätt förklarad, vore visserligen,
ehuru någonting subjektivt, tillika något verkligt,
men en annan verklighet än objektivitetens-, och det
var ju likväl denna, som jag genom kunskapen ville
komma åt.
Vi hade således rätt i att förklara denna väg
omöjlig. Och lika rätt var det utan tvifvel
att fälla samma dom öfver den tredje af de nyss
pröfvade utvägarne, förnimmandets utgående utöfver
sig sjelft. Det är en gifven sak, att detta utgående
utöfver sig sjelft antingen skulle tillåta eller icke
tillåta, att förnimmandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
