Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Slafveriet, af J. Hellstenius. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
land någorlunda rätta sig efter det derstädes
gällande; men snart höjde det sig deröfver. Cato hade
i allmänhet betalat sina slafvar, dugtige arbetare
alla, med omkring 900 Rrdr stycket. Plauti lustspel
gifva oss - kanske likväl efter de Grekiska mönster,
han följt, - en hel del uppgifter härom. Slafvinnor
nämnas der, som betalats med 1,200 till 4,000
Rrdr. Med det mot republikens sista tid och under
kejsardömet tilltagande slöseriet och sedeförderfvet
stiga priserna oerhördt. Man ville endast ega det
utsöktaste och märkvärdigaste; modet var äfven på
detta område allherrskare. Martialis omtalar rika
arftagare, som ruinerat sig på dylika köp. Qvinnor
och barn nämnas, som kostat ända till 18,000 R:dr. Ej
allenast sinnlighetens tillfredsställande, utan ock
själsodlingen, konstfärdigheten eller kunskaperna
togos härvid i betraktande, och man kan i allmänhet
anmärka, att vid denna tid gifves det för priserna
uppåt ingen gräns. - Romerska lagen ändtligen tyckes
vilja angifva medelpriset på en slaf, vid Antoninernes
tid, till 375-450 Rrdr Rrmt ungefär.
Fullständig uteslutning från alla menskliga och
medborgerliga rättigheter, är enklaste svaret på
frågan om den Romerska slafvens ställning inför
lagen och i det enskilda lifvet. Romarne egde
väl, hvad Grekerne saknade, ett särskildt ord
(peculium) för att beteckna hvad någongång ansetts
vara slafvens enskilda egendom; men lagen angifver
tydligt, att detta peculium endast är att betrakta
såsom en af husbonden frivilligt afsöndrad del
af hans egen förmögenhet, för hvilken slafven
är redovisningsskyldig. Slafven egde imedlertid
nyttjanderätten dertill, och ofta var denna lilla
summa så att säga ett uttryck af slafvens moraliska
värde. En slaf, som ej samlat något peculium, var
en odugling. - Förbindelser mellan man och qvinna
tåldes väl, tillstyrktes till och med af Cato, hvad
de vid jordbruket använda slafvarne beträffar; men
något lagligt giftermål egde dock aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
