Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Slafveriet, af J. Hellstenius. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
de, som mest utmärkt sig i krig; man ville belöna dem
med medborgarrätt. 2,000 utses; kransade besöka de,
enligt frigifnes sed, Gudarnes tempel. Men kort
derpå försvunne de, och aldrig fick man veta,
huru de omkommit. Sedan man läst detta, har man
ej svårt att sätta tro till den eljest hardt när
otroliga berättelsen om den hvarje år regelbundet vid
Eforernes utväljande återkommande jagt på Heloter,
hvilken, under namn af Krypteia, var en af de härdande
krigsöfningar, som ingingo i den Spartanska ungdomens
uppfostran. Emellanåt aflägsnades ock under en eller
annan hederlig förevändning hela skaror Heloter från
staten, än för de Thrakiska städernas eröfring, än
till Syracusas undsättning. Dock pröfvade de stundom
sina krafter i vilda uppror, som rätt allvarsamt
hotade statens bestånd.
Det var dock snarast arbetets bannlysning ur de frie
männens krets, som tärde på Spartas lifskraft. Man kan
steg för steg följa minskningen i denna endast tärande
krigarklass. Det ursprungliga antalet af 10,000
familjer, har redan vid Lykurgos’tid nedgått till
9,000; på Herodots tid är det 8,000; på Aristoteles’
tid återstå 1,000, under Agis endast 100. Det gick
såsom Aristoteles förutsagt: Sparta dog af brist på
menniskor. - Slafveriet hade hämnats.
Snarlika förhållanden påträffas väl inom nästan
alla de öfriga Doriska staterna och äfven hos några
andra stammar, men för att få en riktigt fullständig
bild af denna sida i det Grekiska samhällslifvet
måste man dock företrädesvis betrakta Athen, der vi
likvisst alltid finna den mest helgjutna bilden och
det sannaste uttrycket af Greklands fornlif.
Från det Atheniensiska samhället var arbetet
ursprungligen ingalunda bannlyst; det var fastmer
just lagdt till bestämmande grund för hela
samhällsförfattningen. Stadens läge inbjöd till
handel, Ättikas ofruktbara jordmån fordrade sorgfällig
skötsel. Länge tyckes ock jordbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
