Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maria Stuart i Skotland af B. Björnson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Bland de öfriga karaktererna är naturligtvis Bothwells
den för styckets utveckling mest betydande och äfven
med mycken omsorg tecknad. Ehuru han egentligen
uppträder först mot slutet af tredje akten,
hafva dock, såsom förut är antydt, sådana vinkar
med afseende å hans person blifvit fällda, att
åskådaren vid hans första framträdande väntar att i
honom få se en man och en hjelte i motsats mot såväl
Darnley som de konspirerande hofmän och intoleranta
religionssvarmare, med hvilka man i det föregående
gjort bekantskap. Han måste ock derför på åskådaren
göra ett friskt intryck, såväl genom sin obekymrade
lefnadsåsigt som genom den manliga kärlek, hvilken han
sedan uttalar. Ett annat element, ärelystnaden, kommer
dock småningom till, och sista aktens Bothwell är af
den der "forfaer-delige Skjönhed," som drottningen
förut hos honom anmärkt. Hans karakter, sådan den
förekommer i dramat, skildras äfven bäst med dessa
Lething-tons ord: "Han har den tsette Fjajldbirks
Natur; den groer höjere öp end alt Trae, men den
vil saa höjt, ät den fryser ihjel." - Rizzio är
deremot dunkelt och knappt tecknad, liksom man ock
har svårt att göra sig en bestämd föreställning
om hans förhållande till drottningen. Hon gynnar,
men hånar honom, och i den fina, ehuru kanske nog
långa soupéscenen i andra akten, tyckes han utgöra
ett föremål för skämt af hennes närmaste förtrogna.
De sammansvurna äro alla ypperligt framställda och
representera hvar för sig någon af de passioner,
som äro fiendtliga mot Maria. Murray har en gång
regerat, har fallit i onåd och blifvit landsförvist,
han längtar åter till makten, hvilken han genom
sin börd står närmast; men omsorgen om familjens
heder förmår honom att alltid skydda drottningens
person. Och dock är han den, som helst önskar henne ur
vägen, ty, såsom Lethingthon säger, de andre "elskede
hende Allesammen: der var kun En, som hadede hende,
men han var ogsaa hendes egen Broder." - Lethington
åter är den illistige hofmannen, som tyckes intrigera
för intrigernas egen skull: han hjelper alla partier
"tilvejrs/’ men följer dem ej längre än framgången. -
Ruthwen är det djupt inrotade hatet, som stiger upp
från sjelfva sjukbädden, för att störta sin fiende. -
Morton är den djerfve aristokraten, som söker sin
egen makt vid de andres fall, och kan ej ens. likt
de öfrige, till-bakahållas af aktningen för Herrans
smorda. - Lindsay är den blinde svärmaren, som dock
i sjelfva striden för hvad han anser vara Guds sak
ingenting har emot att vara den befallande. Högst
karakteristisk, ej blott för dem sjelfva, utan för
hela utvecklingen, är tvisten örn befälet de båda
senare emellan i scenen efter Rizzios mord i andra
akten.
William Taylor, konungens unge page, är en älsklig
person, den ende fullt rena i hela stycket. Den
visa, som han sjunger för konungen straxt före
den förskräckliga katastrofen, är en liten lyrisk
perla, utmärkt betecknande för den dåvarande
stämningen. Liksom denna personlighet kastar ett
försonande ljus öfver Darnleys sista stunder, så är
det äfven ett särdeles fint drag att låta hos Marias
båda små pager den verkliga tillgifvenheten framstå
just i det ögonblick, då hon eljest står öfvergifven
af hela verlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
