Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maria Stuart i Skotland af B. Björnson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
hennes redligaste tjenare, Talbot, nedlägga
sitt embete och öfvergifva henne samt Leicester,
älskaren, fly från henne. Och dock låter han henne
icke förkrossas! "Hon betvingar sig och står med lugn
fattning, under det för-hänget faller." Liksom Marias
skuld, så äro ock Elisabeths samvetsqval förlagda utom
dramat, hvilket på åskådaren måste göra det intryck,
att den förra lider oskyldigt, och den senare deremot
undgår det lidande, som rättvist bort drabba henne.
Liksom BjÖrnstjerne Björnson genom ett lyckligare
grepp förstått att utur Maria Smarts historia
framställa de stora, rent dramatiska moment,
hvarpå den är så rik, har det ock, såsom en följd
deraf, varit honom möjligt att mera troget följa
historien. Här finna vi en verklig anläggning till
ett sorgspel af denna olyckliga drottnings lif. Intet
af de många motiv, som medverkade till hennes fall -
hvarken de, som kommo utifrån, från upproriska och
äregiriga baroner samt fanatiska trosreformatorer,
eller de, som hade sin grund i hennes egen karakter -
hafva lemnats ur sigte i denna tragedi, som, börjande
med sammansvärjningen mot Rizzio och dennes mord,
fortgår till mordet på Darnley och drottningens
förmälning med Bothweil samt de olyckor, som blifva
en följd af dessa förbrytelser. Ehuru vi således anse
stäldt utom all fråga., att förf. till föremål för
sitt drama valt den riktigaste och mest betydande
perioden ur Maria Stuarts lif, tro vi dock, att han
icke förstått att med tillbörlig kraft framhäfva de
djupaste tragiska momenten.
Sådan Maria Stuart är tecknad. är det nemligen knappt
annat än en lättsinnig och ombytlig karakter, man
hos henne lär känna, och föga ser man af de starka
passioner, hvilka kräfvas för att väcka åskådarens
fruktan. Utvecklingen af denna karakter är derför
ringa och består blott deri, att hon öfvergår till
större svaghet och resignation. Hon kan ej älska
annat än ögonblickligt, hvarför ock alla hennes
älskare förebrå henne för köld, under det hon, liksom
i scenen med Bothweil, endast skänker en kyss och
sedan försvinner. Men detta pathos synes oss väl
negativt att framkalla en tragisk dom. Om förf. i
stället låtit den brottsliga kärleken till Bothweil
blifva hennes egentliga pathos, hvilket drifver
henne till mordet på Darnley, dertill äfven hennes
ovilja med anledning af Rizzios mord medverkar,
hade man erhållit en mycket mera bestämd karakter
och en storartad tragedi, på samma gång man kommit
historien närmare. *) Dramats kulminationspunkt hade
då blifvit Darnleys mord, hvarefter Maria af sin
kärlek drlfvits än längre. Hennes enlevcring genom
Bothweil hade blifvit ett verk af hennes egen vilja,
liksom hon skulle medverka till lorder-nes bifall
till hennes giftermål. Och hittills hade allt väl
lyckats, men nu skulle på en gång hela den byggnad,
som hennes brottsliga passioner upp-
*) Nyare historieforskare, t. ex. Miguel, hafva
alldeles klart bevisat Marias delaktighet i Darnleys
mord genom framdragandet af före detsamma författade
bref och verser till Bothweil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
