Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Finmarkens natur och folk, af Th. M. Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
raskhet, ihärdighet och snygghet. För öfrigt är om
dessa, deras lefnadssätt, klädedrägt*) o. s. v. så
mycket skrifvet, att jag anser mig kunna med tysthet
förbigå detta, isynnerhet som de Svenska och Norska
Fjäll-lapparne i intet väsendtligt skilja sig från
hvarandra. Må här blott nämnas, att deras i Finmarken
förminskade antal beror ej blott på kolonisationens
och den Europeiska kulturens framåtskridande, utan
äfven på de Ryska ukaser, som beröfvat dem sekelgamla
rättigheter, och som till och med kunnat åstadkomma
politiska förvecklingar.
I forna tider sträckte sig Finmarkens gränser
betydligt längre mot öster än nu, nemligen ända
till Hvita hafvets stränder, men genom successiv,
under blodsutgjutelse, list och ränker fortgående
bortplockning har den östre grannen ända sedan 13:de
århundradet så småningom skridit fram mot det mål,
hvilket den på nuvarande Svensk-Norska kartan mellan
begge länderna likt ett finger inskjutande fliken
utpekar. Under de sekel-långa gränstvisterna**) hade
man ej å någondera sidan lyckats häfda sin rätt till
en stor sträcka, hvilken till följe deraf kallades
"Fselles-districterne", och från hvilka skatt å
så väl Norsk som Rysk sida utkräfdes, och dessa
Faalles-distrikter existerade ända till 1826, då det
lyckades Rys-sarne att erhålla gränsen så bestämd,
som den nu är.
*) Utom den ofta slitna och smutsiga hvardagsdrägten
ega Lapparne äfven högtidsdräkter, hvilka genom sin
prydlighet och färgrikedom meddela åt eu samling
högticlsklädda Lappar ett i hög grad pittoreskt
utseende. Aldrig torde jag väl glömma den syn, som jag
njöt en vacker söndag under högsommaren 1857, då hela
traktens Fjeld- och Elve-finner hade sammanströmmat
till Polmaks vid Finska gränsen liggande kapell,
för att afhöra en af de tvenne årliga gudstjensterna
derstädes. Den talrika folkskaran, klädd i nya och
vackra rcnpesker eller hrokiga koftor samt i bjerta
färger lysande hufvudbonader, dess pikanta gruppering,
dess lifliga och glädtiga samspråk bildade i förening
med naturens skönhet en så intagande tafla, att jag
mången gång beklagat min oförmåga att kunna fästa
den på duken.
**) Äfven med Sverige egde likartade stridigheter
under lång tid rum, och den nuvarande gränsen
bestämdes först år 1751.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
